Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Vetenskap och Kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAP OCH KRISTENDOM. 147
dessa bedrägliga »trons gestalter» alla i samma mån voro förnuftets och
vetenskapens naturliga fiender. I allmän teoretisk princip är detta påstående riktigt,
men det är oriktigt med afseende på de praktiska följderna; ty den
ultramontana kyrkans målmedvetna och hänsynslösa angrepp på vetenskapen, hvilka
stödja sig på folkmassornas tröghet och dumhet, äro till följd af dess mäktiga
organisation ojämförligt svårare och farligare än andra religioners.
Kristendomens utveckling. För en riktig värdesättning af kristendomens
oerhörda betydelse för hela kulturhistorien, men i synnerhet för att rätt kunna
uppskatta dess principiella motsats till förnuft och vetenskap, måste vi ägna en
flyktig betraktelse åt dess historiska utvecklings viktigaste afdelningar. Vi
urskilja fyra hufvudperioder: I. urkristendomen (de första tre århundradena), II.
papismen (tolf århundraden, från fjärde till femtonde), III. Reformationen (tre
århundraden, från sextonde till adertonde), IV. den moderna skenkristendomen (i
nittonde århundradet).
I. Urkristendomen omfattar de första tre århundradena. Kristus själf,
den ädle, af människokärlek helt och hållet uppfyllde profeten och svärmaren,
stod djupt under den klassiska kulturbildningens nivå; han kände endast judisk
tradition, han själf har icke lämnat efter sig en en enda rad. Desslikes hade
han ingen aning om den världskunskapens höga ståndpunkt, till hvilken
grekisk filosofi och naturkunskap höjt sig redan ett halft årtusende tidigare. Hvad
vi sålunda veta om honom och hans ursprungliga lära, hämta vi ur Nya
Testamentets viktigaste skrifter: för det första ur de fyra evangelierna och för det
andra ur Pauli bref. Om de Jyra kanoniska evangelierna veta vi nu, att de år
327 på mötet i Nicæa af 318 därstädes församlade biskopar framsöktes ur
en hög hvarandra motsägande, förfalskade handskrifter från de första 3
århundradena. På den större vallistan uppfördes fyratio, på den mindre fyra
evangelier. Enär de grälande, hvarandra med elaka smädelser öfverhopande biskoparne
icke kunde enas om urvalet, beslöts att låta urvalet ske genom ett gudomligt
under: man lade alla böckerna tillsammans under altaret och bad, att de oäkta,
de som voro af mänskligt ursprung, skulle förblifva kvarliggande därinunder,
men att de äkta, af Gud själf ingifna, däremot skulle hoppa upp på herrens
bord. Och så skedde verkligen! De tre synoptiska evangelierna (Matteus,
Markus, Lukas — alla tre icke skrifna af utan efter dem i början af andra
århundradet —) och det helt och hållet olika fjärde evangeliet (enligt uppgift
affattadt efter Johannes i midten af andra århundradet), alla fyra hoppade upp
på bordet och blefvo nu äkta (tusenfaldt hvarandra motsägande) grundvalar för
den kristna trosläran. Skulle en modern »otrogen» finna detta »bokhoppande»
otroligt, så påminna vi honom därom, att än i dag millioner »bildade» spiritister
fullt och fast tro på den lika »troliga» »borddansen» och på »klappandarne»; och
att än i dag hundratals millioner troende kristna äro lika fast öfvertygade om
sin egen odödlighet, om sin »uppståndelse efter döden» och om »guds
treenighet» — allt detta dogmer, som hvarken mer eller mindre motsäga det rena
förnuftet, än det där underbara evangeliehandskrifternas hoppande. Närmare därom
berättar den engelske teologen Saladin (Stewart Ross) i sin skarpsinniga, på
senaste tiden mycket omtalade skrift: »Jehovahs samlade verk», en kritisk
undersökning öfver den judiskt-kristna religionsbyggnaden på bibelforskningens grund,
Leipzig 1896.
Näst evangelierna utgöra som bekant aposteln Paulus 13 olika (till största
delen förfalskade) epistlar de viktigaste källorna. De äkta paulinska brefven (enl.
den nyare kritiken endast fyra: till romarne, till galaterna och de båda
korinterbrefven), ha samtliga nedskrifvits tidigare än de fyra kanoniska evangelierna
och innehålla färre otroliga undersagor än de senare; de söka också mer än
dessa förena sig med en förnuftig världsåskådning. Nutidens upplysta teologi
konstruerar därför sin kristendom delvis mera på grund af Paulus-brefven än på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
