Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Vetenskap och Kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAP OCH KRISTENDOM. 149
En förändring till det bättre kom först i början af 16:de århundradet med
reformationen.
Kulturens tillbakagång under medeltiden. Det skulle föra oss alldeles
för långt om vi här skulle skildra den sorgliga tillbakagång som mänsklig
kultur och hyfsning fick lida under papismens andliga herravälde. På det mest
träffande sätt illustreras detta förhållande genom en enda sats, uttalad af
den störste och snillrikaste Hohenzollernfursten. Fredrik den store sammanfattade
sitt omdöme i den satsen, att man af historiens studium komme till den
öfvertygelsen, att från Konstantin den store till reformationstiden, hela världen varit
vansinnig. En förträfflig kort skildring af denna »vansinnesperiod» har (1887)
L. Büchner lämnat i sin skrift: »Ueber religiöse und wissenschaftliche
Weltanschauung» (»Om religiös och vetenskaplig världsåskådning»). Den som
närmare vill informera sig härom, hänvisa vi till historiska arbeten af Ranke,
Draper, Kolb, Svoboda m. fl. Den sanningsenliga framställning, som dessa och
andra fördomsfria historiker gifva om den kristna medeltidens ohyggliga tillstånd,
bekräftas af hela den samvetsgranna och ärliga källforskningen och af de
kulturhistoriska minnesmärken, hvilka denna, den mänskliga historiens sorgligaste
period öfverallt lämnat efter sig. Bildade katoliker, som ärligt söka sanningen,
kunna icke tillräckligt ofta hänvisas till studium af dessa källor. Detta måste
så mycket starkare betonas, som den ultramontana litteraturen än i dag äger
ett väldigt inflytande; det gamla knepet, att genom djärf förvrängning af fakta
och genom uppfinnande af underhistorier bedåra det »troende folket», tillämpas
än i dag med största framgång; vi påminna blott om Lourdes och den »heliga
kjorteln» i Trier (1844, förnyad 1890). Till hvilken grad sanningen t. o. m.
i vetenskapliga verk kan vanställas, visas genom ett i ögonfallande exempel af
den ultramontana historie-professorn Johannes Janssen i Frankfurt a. M.; hans
mycket lästa arbeten, isynnerhet hans »Geschichte des deutschen Volkes seit
dem Ausgang des Mittelalters» (tyska folkets historia sedan medeltidens slut),
som utkommit i talrika upplagor, presterar det mest otroliga i dristig
historie-Jörfalskning. Dessa jesuitiska förfalskningars lögnaktighet står i jämnbredd
med det enfaldiga tyska folkets lättrogenhet och kritiklöshet, som tager dem för
klingande mynt.
Papism och vetenskap. Af de historiska fakta, hvilka bäst belysa det
ultramontana andliga tyranniets förkastlighet, intresserar oss framförallt dess
energiska och konsekventa bekämpande af den sanna vetenskapen såsom sådan.
Detta bekämpande har visserligen redan från början principiellt bestämts i
kristendomen därigenom, att den sätter tron öfver förnuftet och fordrar den senares
blinda underkastelse under den förra, och vidare icke minst därigenom, att den
betraktade hela jordelifvet endast såsom en förberedelse för det uppdiktade »på
hinsidan grafven», och sålunda äfven frånkände den vetenskapliga forskningen
i och för sig allt värde. Det planmässiga och framgångsrika bekämpandet af
vetenskapen började emellertid först i begynnelsen af fjärde århundradet, i
synnerhet efter det beryktade mötet i Nicæa (327) där kejsar Konstantin presiderade
— han kallas den store emedan han upphöjde kristendomen till statsreligion och
grundade Konstantinopel, men vid sidan därom var en genomusel karaktär, en
falsk hycklare och mångmördare. Huru framgångsrikt papismen varit i sin
strid mot allt själfständigt, vetenskapligt tänkande visas bäst af det jämmerliga
tillstånd i hvilket naturkunskapen och dess litteratur befann sig under
medeltiden. Icke nog med, att de rika andliga skatter som efterlämnats af den
klassiska forntiden, till största delen tillintetgjordes eller undandrogos all
spridning, utan också bödelsknektar och bål fingo sörja för att hvarje »kättare» d. v. s.
hvarje själfständig tänkare, behöll sina förnuftiga tankar för sig själf. Gjorde
han icke så, fick han vara beredd på, att brännas lefvande, såsom det skedde
med den store, monistiske filosofen Giordano Bruno, reformatorn Johann Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
