Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Världsgåtornas lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 TJUGONDE KAPITLET.
de oerhörda tidrymder som förflutit sedan deras bildande, förvånansvärdt
utvidgats. Vi veta nu, att de paleozoiska, metazoiska och Cånozoiska
formationernas oerhörda bergmassor icke behöft många tusen, utan många millioner
(mycket öfver hundra) år för sitt uppbyggande. För det tredje veta vi nu, att
alla de talrika i dessa formationer inneslutna Jörsteningarna icke äro underbara
naturens lekar, som man trodde ännu för 150 år sedan, utan förstenade rester
af organismer, /hvilka verkligen lefvat under jordhistoriens tidigare perioder, och
hvilka uppstått genom föregående släktleds långsamma ombildning.
II. Fysikens och kemins framsteg. De otaliga, viktiga upptäckter, som
dessa fundamentala vetenskaper gjort under det 19:de århundradet, äro så
allmänt bekanta och deras praktiska användningar inom det mänskliga kulturlifvets
alla grenar ligga så klart för allas blickar, att vi här icke behöfva ingå på några
detaljer. Först och främst har användandet af ångkraften och elektriciteten
tryckt sin karaktäristiska »maskin-stämpel» på det 19:de århundradet. Men icke
mindre värdefulla äro den oorganiska och organiska kemins oerhörda framsteg.
Alla områden af vår moderna kultur, medicin och teknologi, industri och
jordbruk, bergsbruk och skogsskötsel, land- och sjökommunikationer ha som bekant
under loppet af det 19:de århundradet — i synnerhet under dess andra hälft —
befordrats i så hög grad, att våra far- eller morföräldrar icke skulle känna igen
sig i denna främmande värld. Men värdefullare och ändå mer ingripande är
vår naturkunskaps oerhörda teoretiska utvidgning, hvilket vi hafva bevisandet
af substanslagen att tacka för. Sedan Lavoisier (1789) uppställt lagen för materiens
oförstörbarhet och Dalton (1808) medelst densamma på nytt bevisat atomteorin,
var vägen öppnad för den moderna kemin, på hvilken den under ett hastigt
segerlopp skulle vinna en ännu icke anad betydelse. Detsamma gäller om
Jysiken beträffande lagen om energins oförstörbarhet. Upptäckten af densamma
genom Robert Mayer (1842) och Hermann Helmholtz (1847) betydde också för
denna vetenskap en ny period af den mest fruktbärande utveckling; ty nu först
var fysiken i stånd att begripa naturkrafternas universala enhet och de oräkneliga
naturprocessernas eviga lek, hvarunder i hvarje ögonblick en kraft kan omsättas
i en annan.
IV. Biologins framsteg. De storartade och för hela vår världsåskådning
betydelsefulla upptäckter, som astronomin och geologin gjort under det 19:de
århundradet, öfverträffas vida af de som äro gjorda inom biologin. Ja vi kunna
säga att af de talrika grenar, inom hvilka denna det organiska lifvets omfattande
vetenskap nyligen har utvecklat sig, hafva de flesta uppstått först under loppet
af det 19:de århundradet. Som vi sett i det första kapitlet hafva inom
detsamma alla anatomins och fysiologins, botanikens och zoologins, ontogenins
och fylogenins grenar så riktats genom otaliga upptäckter och uppfinningar, att
vårt biologiska vetandes nuvarande ståndpunkt mångfaldigt öfverträffar den för
hundra år sedan. Detta gäller i främsta rummet kvantitativt om vårt positiva
vetandes kolossala tillväxt på alla dessa områden och i dess enskilda delar.
Men det gäller äfven och i ännu högre grad kvalitativt om fördjupandet af vår
uppfattning om de biologiska företeelserna och vår kunskap om deras verkande
orsaker. Här har framför alla andra Charles Darwin (1959) vunnit segerpalmen.
Han har genom sin selektionsteori löst världsgåtan om den »organiska skapelsen»,
om de otaliga lifsformernas naturliga uppkomst, genom en så småningom skeende
ombildning. Visserligen hade redan 50 år förut den store Lamarck (1809) lärt
att vägen för denna transformation berodde på en växelverkan mellan ärftlighet
och anpassning. Men det fattades honom ännu selektionsprincipen och framför
allt djupare kunskap i organisationens verkliga väsen, hvilken först vanns genom
utvecklingshistoriens och cellteorins grundande. I det vi nu allmänt
sammanfattade resultaten af dessa och andra discipliner och i organismernas stamhistoria
funno nyckeln till deras enhetliga förståelse, kommo vi till grundandet af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
