- Project Runeberg -  Världsgåtorna : allmänfattliga studier öfver monistisk filosofi /
177

(1905) [MARC] Author: Ernst Haeckel Translator: Edv. Schäffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Edv. Schäffer is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Världsgåtornas lösning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANTROPOLOGINS FRAMSTEG. 177

monistiska biologi, hvars principer jag sökt fastställa i min: »Generell morfologi».
(Jämför min »Natürliche Schöpfungsgeschichte» X. uppl. 1902 och Carus Sterne:
»Werden und Vergehen», IV uppl. 1900).

V. Antropologins framsteg. Framför alla andra vetenskaper står i viss
mening den sanna måänniskokunskapen, den verkligt förnuftiga antropologin. Den
gamle vises ord; »Människa känn dig själf» (Homo, nosce te ipsum) och det
andra berömda ordet: »Människan är måttstocken för alla ting», hafva ju sen
gammalt erkänts och användts. Och det oaktadt har denna vetenskap — i
vidsträcktaste mening — försmäktat i traditionens och vidskepelsens bojor. Vi
hafva i första kapitlet sett, hur långsamt och sent kunskapen om den mänskliga
organismen utvecklat sig. En af dess viktigaste grenar, groddhistorien,
grundlades först 1828 (genom Baer) och en annan icke mindre viktig, celläran, först
1838 (genom Schwann). Men ännu senare löstes alla »frågors fråga», den väldiga
gåtan om »människans ursprung». Ehuru Lamarck redan 1809 hade visat den
enda vägen för densammas riktiga lösning och påstått »människans härstamning
från aporna,» lyckades det först femtio år senare Darwin att bevisa detta
påstående, och först 1863 sammanställde Huxley de viktigaste bevisen därför i
sina »vittnesbörd om människans ställning i naturen». Själf har jag sedan i
min »antropogeni» (1874) gjort de första försöken, att historiskt sammanställa
hela raden af anor, genom hvilka vårt släkte under loppet af millioner år
långsamt utvecklat sig ur djurriket.

Slutbetraktelse.

Världsgåtornas antal har genom de anförda framstegen i den sanna
naturkunskapen ständigt minskats under det 19:e århundradets lopp, det har slutligen
reducerats till en enda, allt omfattande universalgåta, till substansproblemet. Hvad
är då egentligen i grund och botten detta allsmäktiga världsunder, som den
realistiska naturforskaren förhärligar såsom natur eller universum, den idealistiska
filosofen såsom substans eller kosmos, den fromma troende såsom skapare eller
Gud? Kunna vi i dag påstå, att vår moderna kosmologis underbara framsteg
löst denna »substans-gåta» eller också blott att den betydligt närmat oss dess
lösning?

Svaret på denna slutfråga utfaller naturligtvis mycket olika, motsvarande
den frågande filosofens ståndpunkt och den empiriska kunskap han äger om
den verkliga världen. Vi medgifva från början, att vi i dag kanske stå lika
främmande och oförstående gent emot naturens innersta väsen, som Anaximander
och Empedokles för 2,400 år sedan, som Spinoza och Newton för 200 år sedan,
som Kant och Goethe för 100 år sedan. Ja, vi måste t. o. m. tillstå, att
substansens egentliga väsen blir allt mera underbart och gåtlikt, ju djupare vi
intränga i kunskapen om dess attribut, materien och energin och ju grundligare
vi lära känna deras otaliga företeelseformer och deras utveckling. Hvad som
»tinget i sig» finnes bakom de synbara företeelserna, veta vi än i dag icke. Men
hvad angår oss öfverhufvud detta mystiska »tinget i sig», om vi icke äga några
medel till dess utforskning, om vi icke ens med bestämdhet veta, om det finnes
alls? Låtom oss därför öfverlämna det ofruktbara grubblandet öfver detta ideala
spöke åt de »rena metafysikerna» och glädjom oss i stället såsom »äkta fysiker»
ät de väldiga reala framsteg, som vår monistiska naturfilosofi i själfva verket
har uppnått.

Världsgåtorna. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 16 17:28:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vgatorna/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free