Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det rena förnuftets trosbekännelse. Efterskrift till "Världsgåtorna"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 EFTERSKRIFT.
till den engelska öfversättningens stora framgång. Af denna öfversättning hade
»Rationalist Press Association» i London vid slutet af förra året utgifvit en billig
folkupplaga, af hvilken inom tre månader såldes 30,000 exemplar. Genom den
tyska folkupplagan blir det numera möjligt äfven /för bildade med begränsade
tillgångar (i synnerhet lärare och studerande), att göra bekantskap med bokens
innehåll. Jag har däri rättat faktiska misstag, förkortat många satser och
uteslutit öfverflödiga bisaker, (motton och litteraturuppgifter) liksom samtliga
anmärkningar.
»Världsgåtornas» öfverraskande framgång bör väl till största delen förklaras
genom allt vidare bildade kretsars ständigt växande behof efter en klar, enhetlig,
värl lsåskådning. Att vinna en sådan blir dagligen svårare på grund af den
empiriska specialforskningens förvånansvärda tillväxt och den därmed förknippade
månggrenade arbetsfördelningen på vetenskapens alla olika områden. Ju mera
den tänkande iakttagaren härvidlag hotas att förvirras af enskildheternas
oöfverskådliga mängd, desto lifligare blir å andra sidan hans trängtan efter enhetliga
synpunkter och en allmän öfversikt öfver hela kunskapsområdet. Men en dylik
filosofi kan endast hvila på naturvetenskapliga grundvalar, på kritisk
sammanfattning af alla erfarenhetsvetenskapernas allmänna resultat. Till en sådan äkta
»naturfilosofi» är hvarje tänkande och vetenskapligt bildad människa berättigad;
den är ingalunda privilegierad egendom för en utvald klass af lärde.
De allmänna med betraktelser, som jag skulle vilja förutskicka denna efterskrift
till »Världsgåtorna» äro helt och hållet de samma, hvilka David Strauss för 30
år sedan uttalat i sin mästerliga broschyr: »En efterskrift såsom förord till de
nya upplagorna af min skrift: Den gamla och den nya tron.» (Bonn, Emil Strauss
1873). Allt hvad det 19:de århundradets störste teolog i denna broschyr
formfulländadt säger om tillkomsten af och afsikten med sin berömda bok; öfver
sina talrika motståndares motiv och metoder; till motivering och försvar för sin
»Bekännelse» — gäller ord för ord också för mina »världsgåtor». Ty äfven
denna bok är endast den öppna och ä†liga bekännelsen af en man, som ett
halft århundrade igenom forskat efter kunskapen om sanningen, och som nu efter
bästa vilja och förmåga skulle vilja låta komma sina medmänniskor till godo
de allmänna resultaten af hans mödosamma forskningar. I det jag sålunda
härstädes, med afseende på allmänna förhållanden, hänvisar till David Strauss’
ofvannämnda, klassiska bekännelse och till förklaringarna af hans betydelsefulla
»efterskrift», nöjer jag mig med ett kort bemötande af de broschyrer mot
»Världsgåtorna», hvilka mest uppfordra därtill, nämligen de båda filosofiska
skrifterna af Paulsen och Adickes och de båda teologiska af Loofs och Nippold.
Af alla motskrifter, som sedan tre år tillbaka offentliggjorts mot min bok,
har ingen i så hög grad öfverraskat och förvånat mig, som den af Friedrich
Paulsen, professor i filosofi vid universitetet i Berlin. Den utkom i Juli 1900
i första häftet till 101:sta bandet af preussiska Jahrbrücher med titeln: Ernst
Haeckel såsom filosof»; den aftrycktes sedermera i en samling uppsatser med titeln:
»Philosophia militans»; mot naturalismen och klerikalismen. Denna smädeskrift
ntdömer icke endast hela min bok med de skarpaste uttryck, den öser icke
endast spott och spe öfver alla dess angripbara ställen — utan hvad som värre
är Paulsen förtiger många viktiga satser i min världsåskådning, i hvilka han
öfverensstämmer med mig och plockar däremot ut ur resten alla de satser, som
synas honom vara lämpliga för angrepp. Det är en förbluffande dristighet, när
Paulsen ständigt påstår, att jag öfverhufvud förkastar filosofin, medan jag ju i
själfva verket fäster större vikt vid den än flertalet andra naturforskare; det
som jag bekämpar är den härskande, falska metafysiken! För att karakterisera
Paulsens pamflett, är det tillräckligt, om jag här ordagrant anför dess sista
satser: »Jag har med brinnande blygsel läst denna bok, med blygsel öfver den
allmänna och filosofiska bildningens ståndpunkt hos vårt folk; att en sådan bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
