Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det rena förnuftets trosbekännelse. Efterskrift till "Världsgåtorna"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERSKRIFT. 181
öfverhufvud varit möjlig, att den kunde skrifvas, tryckas, köpas, läsas, beundras
och tros af ett folk, som har en Kant, en Goethe, en Schopenhauer, det är
smärtsamt!» Emellertid: nosce te ipsum.
Denna öfverdrifna förkastelsedom af Paulsen hör till de hårdaste och
häftigaste, som under de 40 långa åren af mina litterära strider slungats emot mig.
Den fördomsfrie läsaren skulle kunna förmoda, att där bakom gömmer sig en
skarp personlig motsats. Så är emellertid icke förhållandet. Jag hvarken känner
professor Paulsen personligen eller har någonsin stått i litterär förbindelse med
honom — med undantag af att jag på 2:dra sidan af »världsgåtorna» framför många
liknande böcker rekommenderat hans: »Einleitung in die Philosophie» såsom
värd att studeras af läsaren. Hans bok är förträffligt skrifven och ger en klar
öfversikt öfver världsåskådningarnas viktigaste problem. Författarens personliga
ståndpunkt är den härskande, genom Kants auktoritet beskyddade dualismen, ehuru
just Paulsen är minst af alla berättigad att uppträda såsom försvarare för Kant;
ty att just Paulsen i hög grad saknar förståelse för Kants filosofi, påstås
enhälligt af de mest framstående Kant forskare (t. ex. af Cohen, Vorländer,
Goldschmidt m. fl.) Å andra sidan bemödar sig Paulsen likväl, att i de flesta
kosmologiska frågor göra rättvisa åt den moderna naturvetenskapens fordringar och
öfverensstämmer däri med de viktigaste hufvudsatserna i min monism. Därför
ha flera opartiska åskådare af denna strid påpekat, att den af Paulsen skapade
skarpa motsats till mina principer är helt och hållet konstlad, och att hans
skarpa angrepp äro obegripliga (närmare därom läses i den ofvannämnda skriften
af Heinrich Schmidt, sid. 45—48). Den enda möjliga förklaring för dessa angrepp
finnes i den gränslösa (äfven af andra motståndare delade) förargelsen öfver
mina »världsgåtors» litterära framgång och däröfver, att en naturforskare öfver
hufvud understår sig att offentliggöra studier i »filosofi». Ty denna rättighet
tillkommer enligt deras åsikt endast de priviligierade »fackmännen», hvilka
såsom verklig »filosofi» endast erkänna den transcendenta på »kunskaper a priori»
grundade metafysiken. Däremot hyser jag i likhet med de flesta andra
naturfilosofer den öfvertygelsen, att de första grundvalarne för all verklig filosofi hvila
på naturkunskapen och ha uppstått a posteriori genom tänkande erfarenhet. Att
inlåta mig på en vederläggning af Paulsens hätska och sofistiska angrepp i deras
enskildheter, tjänar ingenting till. För honom är det icke fråga om kunskap om
sanningen utan om tillintetgörandet af en förhatlig motståndare. Då Paulsen
emellertid såsom underhållande följetongsförfattare med rätta är mycket omtyckt
och såsom vältalig lärare i metafysik utöfvar stort inflytande i Berlin, skulle
jag särskildt vilja påpeka, att han såsom själfständig filosof icke har någon
betydelse och icke har infört någon tanke eller något nytt begrepp i
»världsvisheten». Däraf kommer sig också hans raseri öfver de talrika nya lärosatser och
begrepp, till hvilkas uppställande jag under 50-årigt tankearbete ledts genom den
ständiga sträfvan att göra den moderna uatvecklingsläran till fast grundval för hela
vår världsåskådning.
En vida ärligare och måttfullare motståndare än denne Berliner-sofist är
Erich Adickes, professor i filosofi i Kiel — ehuru äfven han förklarar mig såsom
filosof vara en nolla. Hans motskrift (130 sidor) bär titeln: »Kant kontra Haeckel,
Erkenntnisstheorie gegen naturwissenschaftlichen Dogmatismus» (»Kunskapsteori
mot naturvetenskaplig dogmatism»), Berlin 1901. Redan i denna titel är den
oförsonliga motsats uttalad, som finnes mellan vår moderna monism och den af
Kant representerade dualismen. Sedan trettio år tillbaka predikar den härskande
skol-filosofin sitt: »Tillbaka till Kant», såsom enda räddningsmedel, under det
samtidigt den moderna biologin, stödd på Darwin, svarar: »Tillbaka till naturen 1»
Denna principiella motsats mellan den Kant’ska metafysiken och den Darwinska
utvecklingsläran, har nyligen allt skarpare utvecklat sig, ju mer den senare utgöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
