Note:
Translator Edv. Schäffer is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det rena förnuftets trosbekännelse. Efterskrift till "Världsgåtorna"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERSKRIFT. 185
— upprepas i denna smutsiga smädesskrift så ofta, att det t. o. m. måste blifva
för mycket för de fromma troende. Emellertid har detta Loofs fuskverk (som
är vida spridt i flera upplagor) äfven sina komiska sidor, och jag skulle här icke
vilja underlåta att uttrycka min tacksamhet för de många glada stunder, hvilka
den fromme fanatikern i Halle genom sitt arbete beredt mig och mina vänner i
Jena. Sedan nämligen herr kyrkorådet »har visat, att världsgåtornas författare
icke äger något normalt vetenskapligt samvete, och att man på intet område af
vetenskaplig verksamhet kan tilltro honom omsorgsfullhet och allvarlig
sanningskärlek,» slutar han sin straffpredikan med följande satser: »Det är hårda ord.
Alla mina anföranden äro ärekränkande för professor Haeckel och de skola vara
det. Jag har skrifvit så att hvarje domstol skall dömma mig skyldig för
ärekränkning mot kollegan i Jena, om jag icke samtidigt har lämnat bevis för mina
påståenden. Endast genom en rättslig dom och sedan dessförinnan sakkunniga
gifvit sitt utlåtande skulle jag anse mina påståenden vara vederlagda.»
Denna tanke är verkligen kostlig! Att öfverlämna afgörandet om sanningen
i den stora striden om världsåskådningarna åt ett tyskt domarekollegiums juridiska
godtfinnande — med riksrätten (högsta domstolen i Tyskland) såsom sista instans!
— Våra goda jurister äro till största delen helt visst hederligt folk; men
förmågan att afgöra stridigheter öfver filosofiska grundfrågor, hvartill framför allt hör
grundlig biologisk bildning skulle nog de flesta af dem förklara sig icke äga. Men
kanske herr kollega Loofs väntar, att jag såsom svar på hans ärekränkande
smädelser skickar honom en sekundant och utmanar honom på duell med »krokiga
sablar eller pistoler?» Då kommer han att få vänta förgäfves. Enligt min
öfvertygelse är hvarje duell såsom varande en »gudsdom» antingen förnuftsvidrig
eller bör, såsom varande barbarisk osed, räknas till »groft ofog» — frånsedt
att denna råa form af hämnd är ett slag i ansiktet på den kristna religionens
milda grundläror!
Angående föröfrigt en förnuftig och hederlig mans förhållande gentemot
offentliga förolämpningar och smädelser, så anser jag i allmänhet Fredrik den
stores förfarande för riktigt; för att annat folk nämligen bättre skulle kunna
läsa de mot honom riktade smädeskrifterna lät han upphänga dem på ett lägre
ställe. Så har jag gjort under 36 års tid, sedan först min: »Naturlig
skapelsehistoria» och senare (1874) min »Antropogeni» framkallade en verklig ström af
förbittrade motskrifter. Till att börja med har jag vid tillfälle (— i senare
upplagans förord — protesterat åtminstone mot de värsta angreppen och påpekat
det haltlösa hos många illvilliga förtal och förvrängningar (— i synnerhet från
rättroende, kristna fanatikers sidal —). Sedermera har jag äfven upphört därmed,
emedan syftet med mina litterära strider icke varit rättfärdigandet af min person
utan försvaret af min goda sak: den »förutsättningslösa» kunskapen om sanningen.
Jag skulle särskildt vilja framhålla detta gent emot en ifrig (mig personligen
obekant —) motståndare, som med outtröttlig hårdnackenhet under åratal
förföljer mig, nämligen filosofie doktor E Dennert, skolrektor i Godesberg vid Rehn.
Sedan denne fromme man i talrika uppsatser uttryckt sin vrede öfver
utvecklingsläran och skrifvit en komisk afhandling med titeln: »Vid darwinismens
dödsbädd», har han på sistone gjort mig äran af en särskild smädeskrift:
»Sanningen om Ernst Haekel och hans världsgåtor enligt hans fackkollegers omdöme»
(Halle 1901). Sanningen om denna smädeskrifts innehåll och karaktär är följande:
Dennert har med erkännansvärd flit hopfört de flesta af de talrika angrepp som
under 36 års tid, under långa och häftiga litterära strider riktats mot mig och
mina skrifter. Dessa angrepp äro af de mest olika slag; omkring en tredjedel
däraf berör motsatta åsikter öfver speciella naturvetenskapliga stridsfrågor, hvilka
än i dag äro oafgjorda; den andra tredjedelen angår omedelbart
världsåskådningarnas stora strid, som för 40 år sedan framkallades af Charles Darwin och
hvilken ännu under lång tid kommer att bestå. Det är helt naturligt att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
