Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén - Författare och journalister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och med 1865, men hans för samtid och eftervärld mest betydande verksamhet hänförde
sig till författarskap och språkforskning. Han framträdde sålunda först såsom
vitterhetsidkare, publicerade reseskildringar, biografier m. m. och medarbetade i den periodiska
litteraturen som litteratur- och konstkritiker. Även avhandlingar, t. ex. "Nordens äldsta
skådespel", publicerades av honom. Från 1840, genom sjukdom bunden vid sin
studiekammare, slog han sig uteslutande på Nordisk språkforskning och blev inom några år den
obestritt förnämste kännaren av Svensk språkhistoria. Trots sin sjuklighet uppnådde
Rydqvist hög ålder och gick hädan 1877.
Skalden Wilhelm August Detlow von Braun, som av sitt ostadiga och ombytliga kynne
slitits mellan landsorten och huvudstadslivet, torde icke liär kunna avfärdas med
omnämnande av några fasta milstolpar på den levnadsväg som 1813 började i Brängesås i
Vartofta och efter nomadartad framfart slutade i Uddevalla 1860. På grund av faderns svåra
ekonomi kom Wilhelm redan vid två års ålder till sin farmoder på Ingared, varest han
tillbragte sin tidiga barndom. Efter skolgång i Borås, Skara, Göteborg och senast i Visby,
där fadern efter överstelöjtnants avsked blivit postinspektor, fördes Wilhelm i enlighet med
hundraåriga traditioner inom släkten, vid 15 års ålder in på den militära banan och
fortsatte studierna vid Krigsakademien å Karlberg. Vid denna tid beskrives han vara till
utseendet något ma.gerlagd, ansiktet var vackert ovalt ocih ögonen mörkblå och tankfulla.
Någon framstående elev i krigskonsten blev lian aldrig. I excersisen var han slö och
likgiltig och i de teoretiska övningarna icke just bättre. Att Braun emellertid i sin ungdom
led av mindervärdighetskomplex är otvivelaktigt och detta dolde nog de slumrande
krafter, som voro förborgade inom honom. Redan på Karlberg sysslar Braun tillsammans
med några kadettkamrater med skaldeskap. Sina dikter indelade han redan under
Karlbergstiden i lass, vilka ha följande rubrik: "Nässlor, kardborrar och tistlar plockade på
sångens avväg" av Brn. Åt sina känslor under Karlbergstiden ger han följande talande
uttryck:
Sömnen var min kung,
Då jag var kadett.
Boken var så tung
Hjärnan var så lätt.
Braun har senare uttalat, att det knappast finnes någon råare 20-åring än en kadett viel
denna ålder, samt att det enda man lär sig på Karlberg är att bli ensidig och döma allt
skevt och förvänt. Ej undra över att lian med sådan syn på Karlbergslivet kände en viss
lättnad, när han som utnämnd fänrik vid Vestgöta regemente 1834 fick lämna
krigsakademien bakom ryggen. Men även vid förläggningarna och i lägren vantrivdes von Braun
och ångrar, att han icke valt en annan bana, helst den akademiska. Han vämjes vid
tjänsten och militärlivet över huvud och utbrister: "Hungersnöden är det enda perspektivet på
den militära banan. Endast mörker härskar där, ty svärdsstjärnor lysa icke, hur ymnigt
de än falla. Bättre vore valla svin." Såsom avbrott i ledsamheten och enformigheten
lyckades Braun år 1836 få företaga en utlandsresa, bland annat till Tyskland. Här fick
skalden för första gången se ett vinberg, kallat konungens vinberg. Men det där kungliga
förbittrade icke obetydligt hans över första bekantskapen förtjusta sinne. Han kunde icke se
något kungligt med glädje, undantagandes kungliga gravar. Hans demokratiska hjärta
tröstades dock snart med, att "vinet var surt som de tyska regenternas miner, bittert som
— 32 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
