Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västgötar i Stockholm under gångna tider. Av K. Wallén - Författare och journalister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras tänkesätt och avskyvärt som deras politik." Efter återkomsten från denna resa fram
på våren 1837 gör von Braun, som genom Lars Johan Hierta fått en del dikter publicerade
i Aftonbladet, en affärsvisit i huvudstaden och blir där bekant med ocli rumlar grundligt
om med de unga medarbetarna i nämnda tidning, bland andra August Blanche ocli Jakob
Magnus Crusenstolpe. Sedan avbrytes allt emellanåt det enformiga militärlivet med resor
till Stockholm, Uddevalla och föräldrahemmet i Visby. När Braun är i Stockholm får han
snart "bondånger" och vill åter till landsorten, och när han väl kommer dit grips han av
leda och längtan till den i hans inbillning glimrande metropolen. Hösten 1843 tillbragte von
Braun i Stockholm och skrev där i oktober sin mest berömda dikt "Mitt konterfej", för
övrigt tillkommen under ett nattrummel, då en av kumpanerna "saligen" insomnade i hans
säng. Skalden såg då ingen annan råd än att sätta sig vid skrivbordet och författa ett
bidrag till kalendern Nordstjernan, varom lian många gånger blivit ombedd och påmint.
Så tillkom konterfejet. År 1845 tog von Braun avsked från krigstjänsten och förklarar
därvid i ett brev: "Härefter blir det att arbeta duktiga tag och — undvika Stockholm."
Ja, ban undvek verkligen, men icke för alltid, Stockholm ocli flydde till Småland; där i
Getapulien kommer han undan världen och flärden, lever nyktert och lugnt och arbetar
med ganska gott humör. Niu fournerar han sina förläggare i Stockholm L. J. Hierta, J.
Lind och A. Bonnier med litteraturalster i större omfattning än eljest. Men hur det är
’’syndens stad" Stockholm börjar nu åter utöva sin förbryllande dragningskraft på skalden
och år 1849 blir von Braun stockholmare i vidare mening. Sin första bostad där får han
hos Hierta på dennes egendom Barnängen. Här försökte nu skalden hålla sig inne och
borta från den för hans lättlockade ande farliga ocli närbelägna huvudstaden. Även här
gripes han dock av weltschmerz •— dock kanske mest på grund av kassafeber. Han skriver
till en vän: "Skulle det icke gå an att lösa in mig på ett dårhus? Så pass frikostigt bör
väl Sverige kunna visa sig mot sin "glade skald." Snart blir han orolig igen ocli gör en
avstickare till Södertelje. Därifrån skriver lian till Hierta och tillåter sig skämta med den
store bokförläggaren: "Huru många av dina döttrar liava blivit förlovade under denna
sommar? Dumt att jag skall vara så gammal, så tjock, så ful och så förstörd! Eljest liade jag
bestämt försökt min lycka och kanske drillat till mig ett par hus på Barnängen." Så
kommer våren 1851 och Braun vantrivs och vill flytta igen. Han skriver till sin vän
Lidingökungen J. Zetterberg och får på så sätt en fristad på lians ägor. Skalden är nu åter icke
i men ändå i närheten av det farliga Stockholm och hans liv får alltmer därav sin prägel.
Middagar ocli fester blir det allt emellanåt både i Stockholm och på Lidingön. Hösten 1852
flyttade von Braun för en tid över till August Blanche på dennes Malmgård. Ekonomiska
bekymmer oc.h även annat kommer honom att nu mera än förut ångra att han slagit sig
på skaldeskap. "Tala inte om min sångmö, hon är en verklig sköka och jag hennes
ruinerade man", kan man få höra honom utbrista, I april 1859 lämnade von Braun för alltid
"syndens stad" och reser till sitt föräldrahem i Karlskrona, varest lian vistas en tid. I
början av nyåret 1860 befinner han sig hos sin broder i Ystad. Frampå våren nämnda år
far von Braun till västkusten, varest han den 12 september på Uddevalla lasarett gick ur
tiden. Man fann i hans plånbok ett belopp av 200 kronor, som enligt därvid fogad
anteckning voro avsedda för en resa till Stockholm, samt en gammal gulnad biljett å vilken hans
älskade, kusinen Ebba, hade skrivit en vers. Hade icke samtiden så särskilt sörjt för honom
under livet, så blev ban efter döden sörjd och hedrad med en storståtlig begravning på
Uddevalla kyrkogård, varest en gravsten restes till hans minne.
- 33 -
«L>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
