Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(1 INLEDNING.
nuvarande Viborg utmynnade floden x) i hafsviken, bildande ett
stort deltaland, af hvars holmar Linnasaari, Sorvarinsaari
äfvensom den lilla holme, på hvilken slottet reser sig, ännu finnas
kvar, medan däremot den östligaste ön, där hufvuddelen af staden
nu befinner sig och som i öster begränsades af ett grundt vatten
förenande de senare s. k. Salakkalahti och Pantsarlaksvikarna, för
länge sedan sammangått med fastlandet. Oaktadt den under
seklerna fortgående landhöjningen så småningom genom bildande
af bankar och näs bidrog att försvåra och slutligen afskära
denna mynningsarm från själfva dess urkälla, Vuoksen, förblef
den dock — såsom vi framdeles ytterligare få tillfälle att
framhålla — under hela medeltiden, då vattenvägarna voro så godt
som de enda kommunikationslederna, den stora allfarväg, på
hvilken rörelsen förmedlades mellan kusten och inlandet, emellan
Finska viken och norra Ladoga. Ja — ännu långt in i nya
tiden trafikerades den, trots de tilltagande svårigheterna, och
minnet af den forna mynningsarmens tillvaro och betydelse går
igen såväl i Eudbecks framställning, i hans Atlantica, att Viborg
låg på en ö i den stora floden Oxen (= Vuoksen), 2) som i Georg
Havemans påstående att den ström, som flöt förbi staden, ledde
sitt ursprung från Vuoksen.3)
Från sina boplatser vid Ladogas och Vuoksens bördiga
stränder — ty endast de blefvo väl till en början af de nya
bebyg-garena tagna i besittning — drogo karelarne årligen längs
ofvannämnda mynningsarm ned till de fiskrika kusterna vid hafvet,
men det torde räckt länge innan de kunde tänka på en fast
bosättning därstädes. De nöjde sig med att idka bäfverfångst i
skogstraktens sjöar och saltsjöfiske ute i skären, men återvände
efter välförrättadt värf hem till sina härdar igen. Kusten var
ännu för osäker att bebyggas, öppen som den låg för vikingars
strandhugg och sjöröfvares hemsökelser.
Kusten var sålunda icke ännu bebodd af karelare, men den
var deras „strand". Den kallades såsom sådan i de gamla sagorna
„Karelerstranden" och inlandsboarne, som kommo ned till hafvet,
l) Olaus Magni kallar denna flod „Svarta floden" och låter den komma
iinda frän Hvita hafvet.
a) Atlantica, den 1698 utgifna 3:dje tornen, pag. 485.
*) Ipse amnis a lacu Voxa, qvi octo cireiter milliaria ab urbe distat, originem
trahen». Oratio de celeberrima Carelonim civitate Wilnirgo, hällen "/< 1694 i
Dorpat.
Karelons äldsta
[-bosättningsför-hÅllamlen.-]
{+bosättningsför-
hÅllamlen.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
