- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
56

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

FÖRLÄN ING8- OCH HANSETIDEN.

arf efter personer, som aflidit å den ena orten, efterlämnande
släktingar i den andra, är det st&ende ämnet för korrespondensen
emellan de båda städerna. Så t. ex. söker 1421 viborgska
borgaren Lars Susi arf efter sin i Reval aflidne broder, och några
år senare gör hustru Ingeborg i Reval anspråk på
kvarlåtenska-pen efter sin moder, borgaren Klemens’ hustru i Viborg. Men
äfven från andra livländska städer skedde inflyttningar. Så heter
det t. ex. 1417 om Alf Burhof, en dorpatbo, som sannolikt
tidigare i egenskap af »gäst" gjort sig hemmastadd å orten, att
han för tiden var bosatt i Viborg.

Sålunda uppstod redan tidigt en stom af tysk befolkning i
Viborg, och denna stom ökades ytterligare genom de utländska
köpmän, som i följd af brott mot hansans förbud att handla på
Viborg, måste lösgöra sig från det tyska handelsförbundet och
söka skydd såsom den viborgska slottsherrens tjänare, i hvilken
egenskap de betraktades såsom borgare i staden.x) Till denna
kategori af tyskar hörde — såsom vi framdeles närmare skola
finna — en Brunnswick, en von Vreden, en Mecking m. fl.

Redan de omständigheter, under hvilka tyskarne, särdeles
medlemmarna af den sistnämnda gruppen, hamnat i Viborg, gjorde
att de, ehuru de tidtals kunde vara talrika nog, städse förblefvo
en tämligen lös beståndsdel i det viborgska samhället. Äfven
såsom borgare voro de, så att säga, „gäster". De flesta torde
vistats på orten endast så länge de voro därtill tvungna, eller
så länge de funno det med sin fördel förenligt. Sedan försvunno
de åter därifrån, utan att lämna något spår efter sig. Högst få
blefvo viborgare i den mening, att deras släkter skulle fortlefvat
på orten i flera led. Endast namnen Vamme Röde, Schröder,
Styff hafva — för så vidt vi funnit — att uppvisa flera än en
representant. De öfriga tyska namnen hänföra sig däremot i
regel till en enda person, ofta nog till den, om hvilken man
därjämte vet att han själf nedsatt sig i staden.

Men trots deras ringa stabilitet voro dock dessa tyskar,
åtminstone i flesta fall, boende i staden, verkliga borgare, voro
— för att begagna ett i det gamla Visby i liknande fall
begagnadt uttryck — „Viburgi manentes", d. v. s. kvarblifvande

’) Om Hans Mecking, som 1501 blifvit Erik Turessolis tjänare, heter det att
han nu i Reval kunde uppträda „gleich einem Wiborger". Beiträge zur kunde Ehst-,
Liv- und Kurlands. IV:er Hand. Fragment einer Revaler Chronik’ von Eugen v.
Not tl>eek.

Det tyska
elementet.

De tyska
gft-sternn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free