Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
något af borgarena utan dom, hade sin yttersta grund i
missförhållanden, som stodo i samband med den medeltida stadsstyrelsens
organisation, hvilken lagt makten i tyskarnes händer. Sedan
emellertid oppositionen mot hansan och tyskarnas öfvervälde mot
medeltidens slut allt kraftigare framträdt och sedan 1471 bestämts
att tyskar ej mera skulle få sitta i rådet, torde de ock i Viborg
alltmer fått lof att dela sitt inflytande med de inhemska
folkelementen.
Af dessa var den svenska nationaliteten närmast i tillfälle att
täfla med tyskarna, om ej genom sin rikedom, så dock genom
sin stabilare karaktär, sin kännedom af landets förhållanden och
sin nära beröring med slottsherren. Denna del af borgerskapet
torde nämligen redan under medeltiden främst rekryterats från
slottet. Af de talrika svenskar, som hört till slottsherrarnas
följen, slutade flere helt visst redan då, i likhet med hvad under
senare tider var fallet, med att nedsätta sig i staden och uppgå
i borgerskapets led. Också finna vi att i stadsstyrelsen under
senare delen af medeltiden funnos flere, om hvilka vi säkert
veta att de tidigare hört till den egentliga slottsstaten. Äfven
handtverksklassen torde redan under medeltiden fått behöfligt
tillskott från detta håll. Denna nationalitet blef så mycket
talrikare, som flera finnar, hvilka vunnit en högre samhällsställning
och tillegnat sig svenska språket, kunde räknas dit.
Det svenska elementets, särdeles mot medeltidens slut
stigande betydelse sågs väl icke med blida ögon af tyskarna.
Dessa sökte synbarligen under grefve Johans af Hoija tid att
återställa sitt redan vacklande inflytande. Grefven beskylldes att
vara partisk för tyskarna — ja ännu efter hans fall
motarbetade ju den tyske borgmästaren Ambrosius Gentz upptagandet
af „hofmän", d. v. s. slottsfolk, i borgerskapets leder, emedan de
„förstodo sig något på saken" och därigenom kunde konkurrera
med tyskarna om makten.
Den svenska eller — om man så vill — svenskspråkiga
nationalitetens mest bemärkta namn under medeltiden var
onekligen Deken eller Djekn. Släkten, som under 1400-talet
hade att uppvisa tvenne slottsbefallningsmän och tvenne
borgmästare, var typisk för den nationalitetsgrupp, den
representerade. Ursprungligen sannolikt hörande till det högre befälet
å slottet slutade den omsider med att uppgå i borgerskapet.
Den bibehöll dock alltid en egendomlig ställning midt emellan
slottstjänande och borgerlig, och det är ofta svårt att afgöra,
Det
svenskspråkiga elementet.
Dess mest
betydande släkt:
Deekn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
