Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KU
FÖRLÄN ING8- OCH HANSETIDEN.
Men stadens skola var ej den enda läroanstalten i Viborg
nnder medeltiden. Också de båda klostren hade hvar sin skola,
i hvilka lektorerna eller läsemästarne undervisade noviserna och
annan ungdom. Ty i klostren intogos ock till uppfostran
ynglingar, som ännu icke fyllt myndig ålder. Sålunda befann sig
t. ex. 1415 Hintze Gruters unge son från Reval, för hvilken en
Ewert Holloger var förmyndare, i någotdera af Viborgs kloster,
troligen i egenskap af intern. Af dessa klosterskolor känna vi
endast dominikanernas, vid hvilken en broder elementer 1427
och en Henrik Lelle 1491 voro läsemästare. !) Men troligt är
att också gråbröderna haft sin skola, fastän den ej finnes omtalad
i kända handlingar.
Liksom Viborg genom sina svenska slottshöfdingar vunnit
sin borgerliga ordning och sitt materiella välstånd, likaså hade
det genom den katolska kyrkans förmedling, genom dess kloster
och skolor, vunnit sin andliga odling. De svenska rättsformerna,
sådana de gjorde sig gällande under medeltidens feodala
förhållanden, och den västerländska kulturen, sådan den manifesterade
sig i tidens kyrkligt-skolastiska former, tryckte en egendomlig
prägel på lifvet i den gamla staden, som nyss uppstått på en
mark, där för icke länge sedan hedendomens träldom varit rådande.
Allt var i det afseendet ännu liksom i sin början. Men åtgärder
sådana som konung Birgers kända skyddsförklaring för Karelens
kvinnor, hvarmed torde åsyftats afskaffandet af några från den
gamla träldomens tid fortlefvande, den mänskliga friheten
kränkande sedvänjor, äfvensom kyrkans mot Sune Håkansson riktade
bannstråle, som väl afsåg kufvandet af en trotsig slottshöfdings
själfsvåld, bibragte så småningom samhällsmedlemmarna begreppet
om den lagbundna ordningens företräden. Det är visserligen
sant att denna börjande kultur i många afseenden var likaså
kärf, som den var ytlig. Den medeltida lagens redan förut af
oss omnämnda straffbestämningar buro ännu, i väsentlig mån,
spår af sin härstamning från samhällets urtid, och genom sina
bikter och aflater byggde kyrkan själf en väg, som var lätt att
vandra äfven för den jämförelsevis förhärdade syndaren.
Men icke förty gick det framåt mot det bättre.
Feodaltidens riddaranda, som bland slottshöfdingarna hade så många
lysande representanter — en Krister Nilsson, en Karl Knutsson,
en Knut Posse, en Ture Bjelke, en Johan af Hoija — verkade
’) Leinberg: De finska klostrens historia, sid. 76.
Kulturlifvet»
stigan do.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
