Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDTVERKARNES ANTAL. HANDTVERK8LIFVET.
219
Totalantalet handtverkare synes sålunda uppgått till ett 60
eller 70-tal, dock så att antalet mot periodens slut, i följd af
de fortgående krigstiderna, hellre af- än tilltog. Härtill måste
ännu läggas 12 dragare, hvilka enligt 1545 års ordinans skulle
få 2 öre för hvar läst salt de buro upp från fartygen, samt ett
lika stort antal timmermän, hvilka enligt samma ordinans, i
händelse de ej fullgjorde sitt arbete redeligen, måste göra det
ånyo utan lön och i egen kost.
Huru handtverkslifvet för öfrigt gestaltade sig under denna
period, har ej ur förhandenvarande källor närmare kunnat utredas.
I de bestämningar angående löner och taxor, som ingingo i
1645 års ordinans, kunna vi dock spåra en första början till
det handtverkets ordnande, som senare skulle nå sin fulländning
i skråsystemet, hvilket på sätt och vis kan anses hafva gjort
sitt inträde på orten i och med Baltsar Klensmeds utnämning
till ålderman för rörsmedsskrået i länet. Att yrkesidkarne icke
alltid ville foga sig i magistratens förordningar och befallningar,
synes framgå däraf, att 1673 10 stadens skomakare och
skoflickare måste pliktfällas för det de tredskade att gå i stadens
arbete. Följande året strejkade på samma sätt sju timmermän 1).
Att skråsystemet ännu under denna tid icke vann någon vidare
utveckling, torde till en del också berott därpå, att
handtverks-näringarna under de långa krigstiderna synbarligen voro stadda
i aftagande. Måhända var bristen på nödiga yrkesidkare vid
periodens slut t. o. m. rätt kännbar, eftersom Gustaf Adolf 1616
måste anbefalla magistraten att anskaffa erforderliga ämbetsmän
såsom skräddare, skinnare, snickare, skomakare, guldsmeder,
svarfvare, klen- och grofsmeder, bältare, köttmånglare, månglare
o. s. v.
För den lägre befolkningen voro ännu jordbruk och
boskapsskötsel de förnämsta inkomstkällorna. Isynnerhet synes svinafveln
varit lönande, i anseende till den starka efterfrågan på fläsk
under seglationstiderna. Äfven stadens förmögnaste köpmän egde
vanligen något hemman i närheten af staden och
landtmanna-näringen ingick icke sällan såsom en väsentlig beståndsdel i
deras ekonomi. Vit Olde egde Talikkala och Huhtiala, Bertil
Ruuth Herttuala, o. s. v. Men de små i samhället fingo nöja
sig med att låta sina kreatur gå i den gemensamma vallen på
stadens allmänna mulbete.
’) Saköreslängderna för dessa ftr.
15
[-Handtverkarne»-]
{+Handtverkar-
ne»+} antal.
Jordbruk och
boskapsskötsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
