- Project Runeberg -  Viborgs stads historia / Första bandet /
220

(1903-1906) [MARC] Author: Johan Wilhelm Ruuth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

ÖFV EROÅNGSTIDEN.

Hvad för öfrigt stadens jordegor under Gustaf Vasas tid
beträffar, är det ytterst svårt att ur förhandenvarande källor
vinna full klarhet om desamma. Å ena sidan ser det ut som
om staden i början af perioden varit i saknad af nödigt
mulbete i sin närhet. Ty borgerskapet begärde 1642 att återfå
marken emellan staden och Säiniöbro, hvilken under ryska
kriget blifvit den fråntagen och lagd under prästgården,
motiverande sin anhållan därmed, att, „hvad Gud förbjude, något
ru-mor uppå kommer på gränsen, kunde boskapen med en hast
vräkas i staden". Denna begäran synes konungen 1647 hafva
villfarit, då han lofvade staden tvenne emellan densamma och
Säiniöbro belägna torp *), hvilka förut legat under
Magdalena-prebendet, — mot villkor dock, att staden skulle afstå från den
skatt jord i Jyrkilä by, som den 1641 köpt. Häraf kunde
man nästan sluta, att staden före 1647 ej egt annat
mulbete än Jyrkilä aflägsna hemman. Men å andra sidan heter
det 1567, att borgmästare och råd, d. v. s. staden, „i en lång
tid" innehaft Savolain, Talikko, Säiniöbrogods och Huhtiala,
hvilka konungen nämnda år lät reducera 2). Huru denna
uppgift, som låter en ana att staden i långa tider, kanske ända
från medeltiden, varit försedd med tillräcklig jord i sin
närmaste omgifning, kan bringas i samklang med det kända
faktum, att borgerskapet 1642 klagar öfver total brist däruppå, är
tillsvidare omöjligt att utreda.

Säkrare underrättelser om stadens jord föreligga först från
Erik XIV:s tid. Den 30 5 1 561 donerade denne konung staden
Kangasranta gods med Uskiniemi, Roppa och Räikkö hemman,
äfvensom två år senare "/8 1563 Papula gård, som tidigare
innehafts af biskop Paul Juusten. Till dessa gods hörde
dessutom ett husmanstorp: Antti Vaivainen äfvensom Kangasranta
stora äng 3). Också Maaskola gods skulle staden — enligt
sistnämnda donationsbref — få behålla, dock med skyldighet att
därför utgöra de årliga utskylderna. Konung Johan förnyade i

>) A. H. I, 103.

2) F. S. A. 74; 24 v.—-T» v.

3) F. S. A. 5282; 35. Märkvärdigt nog heter det i konung Eriks
donationsbref rörande Papula, att staden skulle få behålla det fritt „efter det bref, som i
utaf vår salige k. herr fader här uppå hafven", hvaraf nästan vill synas som om
staden redan af Gustaf Vasa erhållit donation å detta gods, oaktadt någon
underrättelse därom icke förefinnes i handlingarna.

Stadens
jordegor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:45:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/viborgs/1/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free