Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
ÖFVERGÅS OSTIDEN.
delta landsrof skildras på följande sätt. Arvid Tönnesson, som
egde Kelkkala och ville öka sin jord, förordnade 1612 om ny
råsyn emellan staden och hemmanet och lät kalla borgmästarne
att öfvervara förrättningen. Men dessa, som sannolikt anade
oråd, uteblefvo alla, med undantag af Klemet Sigfridsson
(Juu-sten). Rån uppgicks och staden förlorade ett ansenligt styoke
land, hvaruppå låg bl. a. Kuopionluhta stora äng, äfvensom
något fiskevatten med ett notvarp, som sedan ännu i långa tider
kallades „rådsvarpet". Arvid Tönnesson lät emellertid på sin
nya landvinning plantera en torpare, „gifvandes honom till hans
uppkomst 2 stycken kor och en hvit häst". Då man frågade
Klemet Sigfridsson, huru han så utan protest låtit Arvid
Tönnesson spoliera stadens jord, svarade han: „jag hafver icke den
fullmakt, att jag får träta med honom. Yi hafva intet afstått
för evärdeliga tider, utan de, som komma efter mig, må taga
jorden igen". Och då man vidare sporde, huru det då skulle
gå med de nya, nu uppsatta råmärkena, genmälde borgmästaren
helt lakoniskt: „de måga vältra dem i kärret" Denna rågång
gaf ock senare — såsom vi få se — anledning till en långvarig
rättegång emellan staden och Kelkkala gård.
Ungefär samtidigt drog staden också det kortare strået i
en tvist med slottsbefallningsmannen Henrik Jönsson angående
Säiniö hemman och kvarn. Borgerskapet synes hafva nämligen
tolkat det i 1600 års privilegier ingående uttrycket: att kvarnen låg
inom stadens egor, sålunda att också själfva hemmanet donerats
staden. Men emellertid hade Henrik Jönsson för egen räkning
upptagit godset från öde, och gränsekommissarierna, till hvilkas
afgörande saken hänsköts, resolverade 2/6 1607 att ,,borgerskapet
genom orätt berättelse låtit sätta i deras privilegier, att samma
kvarnström skulle vara belägen inom stadsens egor, hvilket de
intet kunna bevisa och fördenskull kan samma lägenhet under
staden icke inrymd blifva". Huru det gick med själfva
kvarnen, — om också den härmed fråndömdes staden — är icke
fullt klart 2).
Sin jord tillgodogjorde sig staden på olika sätt. Den
bortarrenderade en del af hemmanen, särdeles de aflägsnare belägna,
åt landsbönder mot viss årlig stadga. Såsom sådana stadga-
») Viborgs sockens ting »-’0/t och "-"/,, 1674.
*) Vaaranen II, 298.
Stadens
agricola ekonomi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
