Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
ansågos dock i regel vara alltför knappt tillmätta. Enligt en
förordning från Per Brahes tid åtnjöt en borgmästare 800 och en
rådman 150 daler s. m.’). Men senare ökades
justitieborgmästa-rens lön till dubbelt eller 600 daler, emedan han ej ansågs
såsom de andra rådsmedlemmarue hinna egna sig åt handel och
annan näring. Men ehuru staden — såsom vi framdeles skola
närmare omtala — af K. M. blifvit benådad med särskilda
nya intrader, af hvilka tolagen var den förnämsta, ville de dock
ej räcka till för lönernas regelbundna betalande, äfvensom till
byggnadernas underhåll m. m. Särdeles blef detta fallet under
senare hälften af perioden, sedan handeln lagts under kompanierna
och tolagen reducerats under kronan igen. Det hände då ofta
att borgmästares och råds löner i åratal blefvo innestående eller
endast till någon del utföllo. 1674 heter det enkannerligen: „att
rådsmedlemmarna icke fjärdeparten af sin lön kunna åtnjuta och
de som före oss tjänt hafva ansenliga summor att fordra,
hvartill två eller tre års stadsintrader ej kunna förslå eller
eqvi-parera". Då magistratspersonerna därjämte, för tjänstens skull,
i någon mån äfven måste försumma sin handel, klagade de
ingalunda utan fog — såsom de gjorde 1640 — att ett sådant
förhållande „på sidlyktone synes vilja bringa dem på knecken",
därest de icke kunde få några nya donationer eller åtminstone
befrias från erläggandet af kontributioner och andra onera2).
Men kronan hade ej mera någonting att afstå och ansåg
dessutom, att rådet blifvit nog försedt med inkomster.
Begeringen uttryckte t. o. m. sin högsta förvåning öfver den
misshushållning, som måste vara vållande därtill att staden, ehuru
försedd med så rika donationer, likväl ej kunde tillbörligen
honorera sina betjänte och underhålla sina hus. Den nya staten, som
’) 1655 synes en rådman dock haft, blott 100 daler s:r m:t årligen, efter som
rådman Frese då för ett tredjedels år, som han tjänt, fordrar 33 ’/> d:r. Sedan
Moderus blifvit fast kämnärsrättsordförande, ökades hans lön, 1673, med 50 daler s. m.
*) 1664 heter det t. ex. att rådsmedlemmarna på några år icke hafva kunnat
bekomma deras fulla lön, 1670 att de icke fjärdeparten af »in lön kunnat
åtnjuta o. s. v. 1674 heter det: lönen utfaller för kassans medellöshet ej så riktigt.
I)e anhöllo därför 1661 om löneförhöjning, så att alla borgmästarna finge 600 och
hvarje rådman 300 daler, hvilket dock ej synes hafva vunnit bifall; 1668 att få
upptaga ’/» °/o på varorna, troligen utförsel- och införselvarorna, inen K. M. ansåg
betänkligt att mera gravera handeln; 1669 att få uppbära ett öre af hvar tunna tjära,
som levererades åt kompaniet, hvilket K. M. ansåg ej kunna ske utan kompaniets
l>eviljande o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
