Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: Återföreningens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADSBIBLIOTEKET. 891
för den tyska societeten. Först sedan 1841 i staden inrättats
ett särskildt svenskt och finskt lånebibliotek och detta tio år
senare förenats med det tyska stadsbiblioteket under gemensam
bibliotekarie, grydde en tid af raskare utveckling för detsamma..
Med sina öfver 12,000 volymer var det vid periodens slut utan
jämförelse ett af de bästa lånebibliotek, som då. för tiden fanns
i landet 1).
Bibliotekets historia är för öfrigt egnad att i sin mån be
lysa. de egendomliga. bildningsförhållanden, som rådde under pe
riodens tidigare skede för så vidt det gäller ej mindre den lä.
sande allmänhetens smakriktning än censurens sträfvan att leda
densamma. Man brydde sig föga om den klassiska afdelningen
utan uppsökte gemenligen lättare lektyr. Det förslitna skick,
hvari arbeten sådana som Rinaldo Rinaldini, Abellino, Golesano,
m. fl. ur Cramers, Spiess’ och Claurens skola i långa tider efteråt
befunno sig, vittnade nogsamt om det intresse, hvarmed de på
sin tid lästs af ung och gammal. Censuren åter, som ville
skydda den läsande allmänheten ej blott för farliga politiska
idéer, utan ock för nervskakande skildringar, förbjöd ofta böcker,
som i intet afseende syntes förgripliga, såsom t. ex. ”Den vandrande
juden“ af Sue. Men det egendomligaste af allt var dock, att
denna censur, trots sin stränghet, stundom visade en sällspord
liberalitet, i det den för kontant inköpte de böcker från biblio
teket, som den ville hafva därifrån bort.
Vid sidan af stadsbiblioteket grundlades under dennaFolkbiNime
period också genom en enskild persons uppoffrande intresse det
första egentliga folkbiblioteket i landet. Johan Pynninen 2), en
l) I anledning af bibliotekarien Thiemes fränfälle och bibliotekets öfvergifna
tillstånd ansåg sig magistraten 1832 föranlåten att uppkalla samtliga delegare för
att i samråd med densamma öfverenskomma om sättet för bibliotekets förvaltning
m. m. Magistraten trodde sig nämligen på grund daraf, att biblioteket var en of
fentlig anstalt, böra tillse att detsamma behörigen vårdades och förbättrades. Men
föreståndarne, statsrådet Jzenisch och kollegierådet Jæniseh, protesterade häremot,
framhållande att biblioteket ingalunda vore staden tillhörigt och vädjade till lands
höfdingen, som också ogillade och upphäfde magistratens åtgärd. Biblioteket till
hörde således fortfarande egentligen abonnenterna, ehuru det kallades »stadsbiblio
œket». Staden bestod lokal och värme, men bibliotekariens aflöning och nya böckers
inköp bekostades af de medel, som inflöto genom abonnenternas afgifter. — 1861
reorganiserades biblioteket., för hvilket en insamling hade inbragt den ræpektabla
summan af 422 rubel. (Viborg 1859; n10 7).
’) Johan Pynninen, f. i Noskua by i St. Andrea 1818, Т 1864, kom som barn
med sin moder till Viborg, blef 1836 skrifvare ä Rosonius & Sesemanns мандата,
1836 bodbetjänt hos handlanden Filip Waittinen, 1810 kontorsbiträde hos Roseliius
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
