Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet: Den nya kommunalförvaltningens första kvartsekel 1876—1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGARNA. 1061
ännu Forsténs af andlig vältalighet kännetecknade predikningar
af denna rörelses inflytande. Men den evangeliska riktningen
vann alltmera instеg pâ orten genom pastorerna Martin, Lybeck
och Siren. Frän âr 1883 âtnjöt prosten Forstén allt som oftast
tjänstledighet och har hans tjänst sedan dess förrättats af pastor
S. F. Gräsbeck.
Emellertid tillväxte församlingarnas medlemsantal sâ, att ett
âtskiljande af desamma till särskilda prästlägenheter blef, ju
längre det led, en alltmer trängande nödvändighet. Àr 1881
räknade finska stadsförsamlingen redan 9,000 medlemmar. Den
anhöll därför om rätt att bilda ett eget pastorat för sig. Genom
kejs. brefvet af den 15/3 1881 bifölls denna anhâllan, dock under
förbehäll, att dävarande kyrkoherden i Viborg skulle bibehâllas
vid alla sina löneförmäner sâ länge han detta ämbete innehade.
Vi hafva redan nämnt, att den nya församlingen uppförde ât sig
en ny kyrka, hvilken invigdes 18931). Dess medlemsantal ut
gjorde âr 1900 17,717 personer.
Förenade förblefvo härefter endast den svenska stads- och den
finska landsförsamlingen. Men äfven denna förening skulle icke
mera blifva längvarig. Àtta âr efter det den finska stadsförsanr
lingen afskilt sig, anhöll ocksâ den svenska stadsförsamlingen, som
räknade omkr. 3,000 medlemmar, att blifva afsöndrad till en själf
ständig kyrkolägenhet, och genom kejs. brefvet af den 2/5 1889
förordnades, att „vid härnäst inträffande ledighet af kyrkoherde-
tjänsten i Viborgs stads- och landsförsamling“ nämnda försam
ling skulle delas i tvenne särskilda pastorat. Sâlunda voro dâ
definitivt de bâda stadsförsamlingarna skilda frân landsförsam-
lingen, hvilken sâsom sin kyrka fortfarande begagnar den gamla
klosterkyrkan. Den svenska stadsförsamlingen räknade âr 1900
omkring 3,500 medlemmar.
Stadens tredje lutherska församling, den tyska, förestods
_ likasom de svenska och finska församlingarna –- under hela
den nu ifrâgavarande perioden af en och samma kyrkoherde,
1) Redan pâ 1860-taIet hade fräga varit om Viborgs sockens delning, hvar
vid rektor Ahrenberg (1862) hade föreslagit en delning i »en västra» ovh en ‘öнrа’
församling. Stadsförsamlingarna, den finska och svenska, beslöto oek dä anhâlla
om att äterfä gamla domkyrkan till kyrka, men landsförsamlingen deltog ej idenna
anhâllan. – 1867 petitionerades 0vk hos dävarande generalguvernören under hans
vistelse i Ißuritsala nm förra domkyrkans öfverlätande ät staden, dä den gamla
kyrkan blifvit för träng för församlingens 18,000 medlennnar.
Den ñnska
stads
församlingen.
Don svenska
stads
församlingen.
Den tyska
församlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
