Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Til landet bak ismuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Qarrtsilun»s vinger slapp uskadt gjennem isen.
flak efter flak. «Polarbjørn» synes å tåle all verden, stevnens solide
og brede planke feier til isen. Av og til skaker og braker det i skuta,
hun sitrer som et villdyr i dødskampen. Tåken siger på — den er
sannelig verre enn selveste isen. Vi kan da rusle og gå litt i god-
været, men tåken er lei. Vi gjør fast ved en flore, lang som en hel
søndagsutflukt. Det gjør godt å få strekke labbene «i land», og floren
er i et nu befolket av en hel liten menneskemasse på 20—30 sjeler,
som forsvinner i landskapets daler og bak «fjellene». Alle går i land
på egen risiko — tåken slutter oss snart inne. Skuta forsvinner for
våre blikk, og det er ikke rådelig å våge sig lenger. De blodtørstigste
blandt oss håper på en rask liten bjørnejakt, men bamsefar holder
sig vel unda; Gunnar Wefring griper begjærlig efter penselen, maler
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
