Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Kibunzi stations första tid. Av Eliza Nkambulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mat och deltaga i skolarbetet. Snart kom också
»mama» Augusta (Augusta Waxgren) och en tid
senare gifte sig »Siola» med »mama» Emma (Emma
Maria Sjöholm). Då begynte folket tro, att också
de vita verkligen föddes som andra människor, och
att de ej voro, som de trott, återkomna döda.
Då missionär Rangström dog, gick missionär
Sjöholm till Diadia och stannade där den perioden
ut. Vid Kibunzi fortsattes då arbetet av
missionärerna Laman, Flodén, Baur och Berthold samt
en del kvinnliga missonärer.
Missionär Petterssons uppträdande ibland oss
var som en hövdings, som en äkta
Nsundi-hövdings. Han älskade sitt folk. Han var tålmodig
och barmhärtig. Han hjälpte de föräldralösa. Han
tog sig an dem som voro dömda att dödas med
trolldom eller gift. De förföljda och hemlösa
anvisade han byggnadstomter på sin egen mark.
Så kom det sig, att byar härstamma från hans
gård. Själv byggde han en inhägnad om det
område, som var liksom hans privata, och därutanför
lät han andra bygga och bo. Hövdingar av andra
byar läto sig ock regeras av honom och lyssna till
hans råd. Så hände en dag, att hövding Kalunga
och hövding Zakisa Kibangu begynte krig med
varandra. Tidigt på morgonen började de
beskjuta varandra. Då »Tata Mayedo» hörde
därom, lät han sända en man med en vit duk på en
palmbladskäpp, en flagga, och lät säga: »Sluten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
