Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kongos kvinnor förr och nu. Av Lebeka (Rebecka) Kiniongono
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Då jag föddes, var min moder mycket sorgsen på
grund av sina andra barns död, och hon fick
utstå många svårigheter. Hon tvingades att dricka
nkasagift för att visa, om hon var oskyldig eller
skyldig till sina barns död och om jag skulle få
leva. Min moder överlevde provet, och hon
utropades att vara »niaka», d. v. s. en som är
oskyldig. Men två andra, som också fingo undergå
giftprovet för min skull, dogo därav.
Tecken till stor sorg visades på många sätt. Ett
tecken till sorg var, att omkring de förut omtalade
metallringarna, som buros omkring benen, linda
snören, så att dessa under gången ej skulle skramla
emot varandra. Om en hustru förlorat sin man,
sitt barn, sin svärmor, svärfar, svåger, broder eller
någon annan i släkten, så beströk hon sitt ansikte
och huvud med träkol och svart smörja. Då en
död begräts, ropades högljutt, och man satte sig
alla på en plats för att gemensamt sjunga
sorgesånger. Under sådana tider brydde sig ingen om
att på något sätt pryda sin kropp, utan de läto
den bliva huru som helst. I fordom tid kunde
också kvinnor begravas levande tillsammans med
en avliden hövding. Ansedda kvinnors begravning
gick så till, att stofthyddan först torkades över en
eld inne i huset och därefter under en hel del
ceremonier fördes till graven.
Under nuvarande tid äro kvinnorna mycket
lyckligare än förr.
11 — Vildmarkens vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
