Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
OM VILLKORLIG DOM.
―
skett uppsåtligen (med vilja) och ofta äfven om den
orsakats ouppsåtligen, af »vållande» (d. v. s. är en följd af den
felandes vårdslöshet, oförsiktighet eller försummelse, utan
att han dock velat skadan); så är vållande till annans död
eller till svår kroppsskada straffbart, däremot icke vållande
till lindrigare kroppsskada. Andra handlingar orsaka
visserligen en skada, men en skada, som kan mer eller mindre
fullständigt ersättas, t. ex. förlust af pänningar eller annan
egendom. I afseende å sådana handlingar är det svårare
att afgöra, om straff bör följa eller icke. Som allmän,
om ock tämligen obestämd regel torde kunna sägas, att
något straff ej behöfves, om förhållandet är sådant, att det
genom handlingen kränkta rättstillståndet kan genom skadans
ersättande från den felandes sida förutsatt, att han är i
stånd därtill återställas alldeles i sitt förra skick, men
att, om genom blotta ersättandet jämvikt i rättstillståndet
icke nås, om en osäkerhet däri ändock kvarstår, så att
anledning förefinnes att befara ytterligare rättskränkande
handlingar, straff måste tillgripas för att aflägsna denna
fara. Till belysning häraf kunna vi tänka oss det fall,
att A. har att fordra 100 kr. af B., som emellertid ej
bryr sig om att fullgöra sin förpliktelse, hvarför A. nödgas
anlita domstol. Har fordringen uppkommit på det sätt,
att B. lånat summan af A., så dömes den förre att
återbetala densamma, men hans lagstridiga förfarande, som
består i underlåtenhet att i rätt tid betala en skuld, straffas
icke. Men om B. olofligen tillgripit pängarna från A.,
stannar det ej vid ersättningsskyldighet, utan B. dömes
dessutom till straff för stöld (fängelse eller straffarbete).
Den som stulit har nämligen visat ett sådant sinnelag, att
man i regeln icke kan vänta, att han rättar sig endast
därigenom att han tvingas att gifva tillbaka, hvad han tagit,
där sådant är möjligt; mot honom äro strängare åtgärder
af nöden. På samma sätt om en person afnarrar en annan
en summa pängar för en sak af simpel metall under
föregifvande, att den är af guld. Här inträder straff för
bedrägeri. Hvilka handlingar som skola straffas, är nu
en fråga som domaren icke behöfver befatta sig med
vid utöfningen af sitt kall; denna fråga har lagen i hvarje
fall besvarat. Frågan är dock af stor betydelse, ty det
är ej så säkert, att lagen öfverensstämmer med hvad i
detta afseende bör gälla, och då bör den ändras. För lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
