Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 2. Den villkorliga domens grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
OM VILLKORLIG DOM.
emot skall det viktigaste i största korthet här anföras.
Man har sagt:
1) att grundsatsen om allas likhet inför lagen genom
den villkorliga domen skulle på ett betänkligt sätt trädas
för nära. Det skulle icke kunna undvikas, att personer,
som gjort sig skyldiga till enahanda förbrytelser och
tyngdes af lika brottslig skuld, ofta komme att röna alldeles
olika behandling: den ene finge lida sitt straff, den andre
erhölle uppsk of med sitt och kanske fullständig befrielse.
Detta skulle vara i hög grad sårande för rättsmedvetandet,
som fordrar, att hvad som är lika skall draga enahanda
rättsföljder med sig.
2) Att den villkorliga domen skulle värka olika på
olika personer. För den ene skulle redan det offentliga
åtalet inför domstol med åtföljande dom kännas som ett
svårt lidande, medan en annan ej skulle taga det ringaste
intryck däraf.
3) Att den genom brottet förnärmade, målsäganden,
skulle känna sig kränkt i sitt kraf på den skyldiges
bestraffning och att det i följd häraf lämnades fritt spelrum
åt hans hämd.
Om de båda första anmärkningarna kan sägas, att de
äro riktiga, men ej af den betydenhet, att i anledning
däraf hela tanken om villkorlig dom bör kastas öfver bord.
Det är sant, att den villkorliga domen ofta skulle leda
till rättsolikhet, men härom gäller hvad som blifvit sagt:
en fullkomlig rättvisa kunna människorna ej hinna. Och
samma olägenhet, som man i detta afseende anmärker mot
den villkorliga domen, vidlåder ock många befintliga
anordningar inom straffrätten. Så t. ex. det s. k.
latitudsystemet eller den anordning, i kraft hvaraf åt domaren
gifves ett visst utrymme, en viss till maximum och
minimum bestämd straffskala, inom hvilken han har att med
hänsyn till i det särskilda fallet sig företeende
omständigheter fritt utmäta straffet). Det kan helt enkelt icke
förekommas, att icke understundom personer, som begått lika
svåra brott och hvilkas brottsliga skuld är alldeles den-
*) Straff latituden för ringare uppsåtlig misshandel är t. ex. böter
eller fängelse i högst sex månader. Domaren har då att efter
omständigheterna bestämma sig för ett straff inom följande gränser: böter
från och med 5 (minimum) till och med 500 kronor eller fängelse från
och med en till och med sex månader (maximum).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
