Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 3. Den norska lagstiftningen - 4. Institutets värkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
OM VILLKORLIG DOM.
sitt afgörande som underrätten, och där möter det inga
svårigheter att bringa underrättens dom i sin helhet under
högre rätts skärskådan. Men i Norge, där man har muntlig
process, där således dom fälles omedelbart på grundval af
den muntliga förhandlingen, öfver hvilken intet
fullständigt protokoll föres, har man inskränkt rätten att
öfverklaga domen: den del af domen, som fastställer den
tilltalades skuld, får icke öfverklagas (såvida icke formfel
föreligger). Däremot får domen öfverklagas af åtskilliga
andra anledningar, bland annat i hvad den rör straffets
storlek, straffmätningen; dock får öfverrätten icke förändra
underrättens straffmätning i annat fall, än då det är
uppenbart missförhållande mellan brott och straff. Hvad sålunda
gäller om straffmätningen skall nu ock tillämpas på frågan
om straffets uppskjutande i kraft af villkorlig dom. Har
den tilltalade blifvit ovillkorligt dömd till ett straff, som
enligt hans mening bort ådömas villkorligt, så kan han
alltså få frågan härom hänskjuten till högre rätts pröfning,
och har domstolen dömt villkorligt i ett fall, där åklagaren
ansett straff ovillkorligt böra äga rum, så kan denne på
samma sätt klaga häröfver. Utsikten till ändring af
underdomstolens utslag är dock icke stor, då öfverrätten icke
får ändra detsamma, såvida det icke är alldeles
uppenbart, att villkorlig dom bort äga rum eller icke äga rum.
Stadgandet i 7 § tarfvar ingen särskild utläggning.
Det är en enkel tillämpning af den allmänna regeln, att
ny strafflag skall ha tillbakavärkande kraft, då den går i
mildrande riktning.
Det har ofta under diskussionen om villkorlig dom
framhållits, att dess goda värkningar nödvändigt förutsätta,
att man lämnar domaren stor frihet vid bedömandet af
när han skall göra bruk af detta institut. Å andra sidan
får lagen icke underlåta alla begränsningar. Det synes,
som om den norska lagen i detta afseende hållit en
lycklig medelväg. Det saknas icke begränsningar, men
dessa äro tämligen elastiska, och i många afseenden har
domaren full frihet. Att härmed stora fordringar ställas
på domarens opartiskhet, fördomsfrihet och erfarenhet, ligger
i öppen dag.
4. Institutets värkningar. Då den tid den
villkorliga domen varit i bruk ännu är ganska kort, så är det
för tidigt att på grund af erfarenhet fälla ett slutgiltigt om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
