Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 4. Institutets värkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
OM VILLKORLIG DOM.
emellertid fristen är fem år, följer häraf ingenting i fråga
om sannolikheten af återfall.
Från Norge har någon statistik ej varit tillgänglig,
men enligt uppgift vid 8:de nordiska juristmötet i
Stockholm 1896 hade under tiden från den 6 juni 1894 till
den 6 juni 1896 inalles 356 personer blifvit villkorligt
dömda. I endast 33 fall hade under nämda tid de
villkorligt ådömda straffen måst värkställas, men alla de
återstående befunno sig då ännu i pröfvotiden, hvarför dessa
uppgifter endast hafva inträsse i afseende på den
omfattning, i hvilken villkorlig dom användts.
I Tyskland har från 1895-99 straffets värkställande
med utsikt till benådning uppskjutits i medeltal i 6,500
fall om året.
Hvad de anförda siffrorna åtminstone visa är, att den
villkorliga domen öfverallt har användts i stor
utsträckning*) och att antalet återfall, där några uppgifter därom
föreligga, i regel hållit sig under 10 proc. Detta är i
hvarje fall ett godt resultat, ehuru det vore förhastat
att antaga, att det är den villkorliga domen som medfört
detsamma. Man vet ju icke, hur det skulle gått, om
straffen blifvit värkställda, det kan hända, att återfallens
antal ändå icke blifvit större. Detta har man så mycket
större anledning att tro, som de personer, på hvilka
institutet användts, i regeln måste ha varit de minst
fördärfvade, de minst farliga. Huru som hälst, hafva dock en
mängd människor sluppit undan fängelset med ty
åtföljande sociala och ekonomiska olägenheter, och redan detta
är en vinst.
En annan fråga, som med statistikens tillhjälp så
*) Från detta omdöme synes dock Norge göra undantag, enligt
hvad i texten är anfört om den villkorliga domens användning
därstädes under de två första åren af 1894 års lags giltighet. Detta torde
i ej så ringa grad bero därpå, att man i Norge äger en bestämmelse,
på grund hvaraf åklagaren helt enkelt kan underlåta att anställa åtal
vid en mängd brott, där troligen äljest den villkorliga domen skulle
fått stor användning. Den norska straffprocesslagen innehåller
nämligen följande stadgande: Åklagarmyndigheten äger rätt att underlåta
åtal, när det kan antagas, att intet offentligt inträsse kräfver, att brottet
straffas, i synnerhet när särdeles lång tid förflutit från dess föröfvande
eller synnerligen mildrande omständigheter föreligga. Någon sådan
rätt har icke åklagaren i vårt land. Där han har rätt att åtala, där är
han ock pliktig därtill.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
