Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 4. Institutets värkningar - 5. Den villkorliga domens historia i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VILLKORLIGA DOMENS HISTORIA I SVERGE
41
småningom bör kunna besvaras, är den, om den villkorliga
domen är ägnad att förminska strafflagens afskräckande
kraft och därigenom öka antalet af dem, som för första
gången begå brott. Härom kan emellertid af ofvanstående
alls intet slutas.
5. Den villkorliga domens historia i Sverge. Äfven
i vårt land har frågan om den villkorliga domen
diskuterats, ehuru det ej kommit så långt som till ett
förslag om dess införande. Den förste, som förordat detta
instituts införande i Sverge är generaldirektören i
fångvårdsstyrelsen Sigfrid Wieselgren, som den 24 febr. 1890
till regeringen ingaf en framställning med anhållan att till
den åtgärd däraf kunde föranledas få fästa
uppmärksamheten på tvänne anordningar, som annorstädes blifvit
pröfvade och väl vitsordade, nämligen villkorlig frigifning och
villkorlig dom. I denna inträssanta skrift, som finnes tryckt
i Nytt Juridiskt Arkiv för 1899, afd. II, nr 16, förordas
varmt båda dessa anordningar. Det behöfver knappt
påpekas, hvilken betydelse ett uttalande i denna riktning
från en man med hans sakkunskap och erfarenhet i fråga
om frihetsstraffens värkningar måste äga.
Vid 1890 års riksdag väckte herr Olof Andersson i
Hasselbol i andra kammaren motion angående skrifvelse till
kongl. maj:t med begäran om utarbetande och framläggande för
riksdagen af förslag till sådan ändring af strafflagen, att
framtidsdom (= villkorlig dom) blefve införd för första resan
begångna mindre brott och förseelser. Motionären afsåg, att
framtidsdom borde tillämpas endast på dem, som förut
icke varit dömda för brott, och icke å större förbrytelser,
än som kunde beläggas med högst sex månaders fängelse
eller motsvarande straffarbete (tre månader). Vidare föreslog
han en tid af tio år, under hvilken den brottslige skulle stå
på prof, samt att, om han under denna tid hållit profvet,
domen skulle förfalla och den dömde befinna sig till staten
i samma ställning, som om han aldrig blifvit förvunnen
till brott.
Motionen kom till lagutskottet, som vitsordade, att
den af motionären förebrakta frågan under senaste tid
väckt mycken uppmärksamhet samt att villkorlig dom
införts i Belgien genom en lag af den 31 maj 1888, hvars
ordalydelse angafs. Vidare redogjorde utskottet i korthet
för frågans behandling på den internationella krimina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
