Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 5. Den villkorliga domens historia i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
OM VILLKORLIG DOM.
straffets moraliska faror; den upphäfver ingalunda de
politiska, sociala och ekonomiska olägenheter, som vidlåda
hvarje slags frihetsstraff, och som i det särskilda fallet
kunna göra detta straffs användning i hög grad skadlig och
orättvis. Hvarken i England eller Belgien hafva särskilt
olämpliga former för de korta frihetsstraffens värkställande
varit bestämmande för reformens införande. I Belgien är
enrumscellen icke blott nästan, utan absolut undantagslös
regel, och anstalterna för värkställande af korta
frihetsstraff hafva i fråga om mönstergill anordning knappast
motstycke i något annat land. Och dock var Belgien en
af de första europeiska stater, som upptog och genom
förde tanken om villkorlig dom. Äfven under de franska
kammarförhandlingar, som föregingo antagandet af 1891
års lag om villkorlig dom, framhölls det med styrka, att
frihetsstraffens värkställande i gemensamhetsfängelse icke
var enda orsaken till de olägenheter, som framkallade
reformen. Men vidare: hvilken betydelse har det, att
antalet af de domar, som omedelbart lyda på
fängelsestraff, endast når upp till 5 à 600 årligen, när antalet af
dem, som underkastas detta straff på grund af
bötesförvandling går upp till 12 à 14,000*). Man kan då
omöjligen säga, att de korta frihetsstraffen hafva endast
ringa användning. Själfva förf:s utgångspunkt, att hela
rörelsen är riktad mot de korta frihetsstraffen, är emel-
-
–
lertid icke riktig eller rättare sagt icke nu längre
riktig. Det är sant, att reformagitationen på fastlandet
från början hade sin utgångspunkt häri. Men det skulle
vara logiskt osammanhängande och principiellt ogrundat
att i detta afseende göra någon skillnad mellan de olika
straffen. För mig står saken i detta afseende så, att jag,
ehuru en vän af reformen, dock skulle rösta emot den, om
den allenast skulle användas vid domar, lydande på
frihetsstraff, så absolut oförenligt med rättvisans kraf
anser jag det skulle vara, om den som förskyllt ett större
straff skulle kunna gå fri, medan den i mindre mån
brottslige måste undergå, hvad han har förskyllt. På senare
tid hafva de röster, som häfdat samma ståndpunkt, blifvit
-
*) Dessa siffror afse åren närmast före 1889. För närvarande är
antalet både af dem, som omedelbart dömts till fängelse och af
förvandlingsfångar betydligt större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
