Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om villkorlig dom - 5. Den villkorliga domens historia i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VILLKORLIGA DOMENS HISTORIA I SVERGE.
45
endast i Nytt Juridiskt Arkiv för 1889 i de två ofvan
omnämda skrifterna samt i samma tidskrift för 1900, afd.
II, nr 3, där presidenten Staël von Holstein fortsätter sin
i föregående årgång påbörjade uppsats om Nya
straffrättsfrågor. Författaren behandlar här bland annat den frågan,
om det föreligger någon anledning att införa reformen
i Sverge. Han utgår därvid ifrån, att det är kampen om
de kortvariga frihetsstraffen, som är utgångspunkten och
förutsättningen för hela rörelsen. Är icke denna strid befogad,
så är hela agitationen onödig. Förf. anser nu, att denna
förutsättning saknas hos oss, ity att fängelse, som
omedelbart för brott ådömes, aldrig understiger en månad och
dessutom alltid utstås i cell. Användningen af sådana
frihetsstraff är ock obetydlig, jämfört med straffarbete och
böter. Hvad beträffar sådant fängelse, som träder i stället
för ådömda böter, då tillgång till deras gäldande saknas,
så kan tiden för sådant fängelse visserligen nedgå till tre
dagar, och det förekommer mycket ymnigt, då, såsom
naturligt är, de flästa som dömas till böter icke äga
utmätningsbara tillgångar, men här liksom i fråga om
bötesstraffen anser förf., att systemets tillämpning skulle stöta
på oöfvervinneliga praktiska svårigheter, enär det blefve
omöjligt att anskaffa den härför nödiga kontrollen. En
villkorlig dom på böter eller förvandlingsstraff blefve i de
flästa fall liktydig med straffets eftergifvande. Förf. slutar
med följande ord: »Då således de förhållanden, hvilka
utgöra förutsättningen för och anledningen till agitationen
för det villkorliga domfällandets införande, här i landet
lyckligtvis icke förefinnas, och det villkorliga domfällandet
icke är användbart såsom medel att inskränka behofvet
af förvandlingsstraff, så torde denna fråga för närvarande
sakna betydelse för den svenska lagstiftningen».
Så lätt är väl dock icke frågan affärdad. Förf:s
uttalanden hafva ock blifvit föremål för ett utförligt
bemötande af professor Hagerup i Tidsskrift for Retsvidenskab för
år 1891. Då denna kritik synes träffande, tillåta vi oss
att anföra det viktigaste däraf. Till och med, skrifver
prof. Hagerup, om förf. hade rätt i det påståendet, att
hela reformrörelsen står och faller med spörsmålet om de
korta frihetsstraffens olägenheter, så skulle hvad han
anfört icke utgöra något argument mot de villkorliga
straffdomarna. Ty enrumscellen förminskar visserligen frihets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
