Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet gripa däraf, intet skönja, blott en orolig glans;
det rörde honom föga, hvem som efter honom skulle
bli kung.
Men där ute var luften kvaf af rykten. Adonia,
Haggiths son, traktade efter kronan, samlade män i
harnesk omkring sig och oroade gatornas folk med
sin prakt. Salomo teg, men prästerna talade framför
honom och bugade sig djupt, där han gick. Jehova
teg och sög åt sig röken från bådas offereldar.
Adonia trängtade efter kronan som en törstig
efter vatten; han lutade sig till Joabs bröst och sade:
Käre, jag dör, om en annan än jag blir kung.
Han åkte genom staden så fort, att kopparhjulen
på hans vagn glänste likt rullande eldklot, han jagade
i oro och drack öknens hetta med skälfvande
näsborrar, han sof om natten på bergen med hörseln
lätt vaken i deras skarpa luft. Han hade vakter från
Gaza och Karien med grinande lejonhufvud på
knäskenor och sköldar och långa lansar i handen, och de
följde honom, hvart han gick, han hade kvinnor med
glimmande ögon och bärnstensgula halsar, men han
fann intet lugn hos dem. Då gick han in till David
att få hans löfte om makten.
Adonia hade långt vågigt hår, glansigt mörkt
och tungt som svärtadt silfver, det föll stort bakom
hans skuldror, emedan han höll hufvudet högt lyftadt;
hans ansikte skalf som af skälfvande strängar; hans
ögon hade den molnströdda himmelns skiftande och
brännande ljus. De unga älskade honom, de gamla,
som sett lifvet, skakade sina hufvud efter
bugningen, när han ilat förbi, och sågo tankfulla mot jorden.
3z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
