Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han kom fram till Davids bädd, var Abisag i
kammaren och tvenne tjänare, men han märkte dem
ej; han föll ned och tryckte sin panna mot
lejonhuden och slöt med båda armarna tätt om sitt
bultande hjärta.
»Hell Israels konung!» sade han. »Måtte du lefva
länge och se dina fienders barn framför dig lika lågt,
som deras fäder krupit! Måtte våren värma ditt blod!
Sänk din blick ned till din son, gif honom din
välsignelse! Den mäktige Guden håller ständigt sin hand
på din skuldra.
Se, vredgas icke, att jag talar därom. När dina
senor mist sin styrka, och folket gråter och sliter sitt
hår, att deras hjälte är död, hvad skall det svaras
dem, hvilket ord af din vilja? Jag darrar inför dig i
fruktan, mitt hjärta är gallört mot dem, du hatar, jag
lyser och glöder mot dem, du älskar, genljudet af ditt
namn vill jag stärka och ropa det högt, att det aldrig
dör. Gif mig din välsignelse!»
Den gamle konungen rörde icke sin hand. Han
tycktes knappt höra hvad som taltes, ty där skönjdes
ej förståelse i hans blick. Den blixtrade till i
stolthet vid synen af ett evigt fortsatt välde också efter
döden men mattades strax, den log af list inför sonens
ödmjuka ord men blef genast tung och trött af sorg.
Så märkte han Adonias hår, och hans ögon vidgades
och glimmade stirrande emot det. Hans läppar rördes
i sällsamma sväljande rörelser, och hans röst kom hes
fram. »Absalom», hviskade han. Det var ej glädje
däri, ingen yrsel, han visste, att Absalom var död,
och hans tanke trefvade öfver döda sorger. Långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
