Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårets tyngd. Hennes blickar veko för hans men
vändes ej bort, drogo sig inåt med hans själ efter
sig. Hon bar en purpurviolett dräkt, guldsnören
knutna kring midjan med gyllene knappar, i form
lika slutna cederkottar; färgen brann omkring henne
med solnedgångars glöd.
Han visste, att hon var Abisag, ehuru han ej sett
henne förr, och hans vilja att äga henne flammade
upp med ens i låga. I hans trängtan efter makten
kom det en ny eggande önskan, starkare än den förra,
genom sin kraft bar den visshet med sig. Mot hans
ögon slogo blodsvarta blixtar, och han vacklade, nära
att falla. Men han lät intet ana af hvad han tänkte,
ty ännu var hon konungens.
Han bugade sig åter öfver lejonhuden vid Davids
bädd. »Du bestämmer allt», sade han, »du kan sträcka
din hand ut och skapa mig stor, du kan förinta mig
under din fot. Du har ej velat tala, och Adonia går
och väntar i undergifvenhet. Hans lycka är trygg i
dina händer.»
Då såg åldringen rätt in i hans ögon, utan
stränghet, med hjälplös sorg såg han in i dem, som om han
forskat i framtiden och vetat och beklagat det
oundvikligas makt. Absalom», mumlade han igen, »Absalom!»
Och Adonia gick med ögonlocken fällda och utan
att vända sig mot Abisag, men hans blick brann
under fransen, och han andades skälfvande kammarens
luft för att ana hennes doft däri.
Sedan var hon jämt framför honom. Där flydde
icke en skugga för hans syn, som ej glödde i violett
purpur, där lyste ej en solstråle, som ej bar glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
