Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade, så drog han uppför kulien, och efter böljade
skaran. Tvenne tjänare förde vid dess nedtvingade
hufvud fram en tjur, som fnös mot mullen och
stampade i oro.
Då böjde de hans hufvud bakåt, så att halsen
spändes, och Ab Jatar grep knifven och skar. I en
slungad stråle, som luktade sött och varmt, bröt
bloden fram, och en präst fångade upp den i ett
bronsfat, där den steg i bubblande purpur till brädden;
som ett torn faller, när grunden gräfs under, sjönk
djuret ned på sina kraftlösa knän, och jorden suckade
under dess tyngd. Ab Jatar tog bloden och hällde
den i stenens grop, och alla sågo på luftens sakta
hvirflande rörelse, hur en ånga drogs uppåt och steg
högt, som om den dragits in af kraftiga andedrag.
Det var Jehova, som pröfvade Adonias offer och fann
det godt, och Adonia spratt till af glädje.
Ab Jatar stack sin blottade arm ned i tjurens
uppristade buk och grep magens hinnor med deras
gula fett, lade kakor af honung och mjöl därpå och
lyftade sin blodiga börda mot himmeln. Hans ögon
spändes ut med krympande pupiller, hans munvinklar
skälfde, pannan skälfde, men den röda armen var
orörlig, och han talade med rösten hög och sjungande
likt metalltubors sång:
»Adonia, Davids son, Adonia, konungens son,
bringar offret af markens fetma.»
På stenen hade tjänare lagt en trafve af kort ved;
nu bredde Ab Jatar sitt offer däröfver och tände
bålet med en brand. En läng hungrig låga steg
genast, gul och rykande, ur det kådiga träet, slickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
