Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Abisag af Sunem var fri från sin
tjänaresyssla och försvann i hopen af jungfrur och fann
dagen tyngre än någonsin och bergen mer fjärran och
sörjde den börda, hon mist. Då slog det plötsligt
Adonia, att nu kunde Abisag bli hans.
Förut hade han begraft henne under spillrorna
af sin ramlade lycka, och hans minne hade blott haft
en trög kvidan för hennes namn. Nu glänste hon
åter framför honom i all sin skönhet och sitt eggande
jubel, hon drog honom med sig fram i solen, hon
väfde guldglans i hans rymd igen. Atrån brände
hans själ.
Han sprang spänstigt upp från bädden och
andades åter luften med lidelsens korta andedrag, den var
sval mot aftonen och bar tung, söt doft af hvita
blommor. Han ville ha klädt sig som en brudgum i
ljus, guldstickad dräkt, så kom han ihåg, att det först
gällde att i ödmjukhet vinna konungens gåfva. Hans
ansikte tog smidigt den min, det skulle ha
därför, hans tankar letade bedjande och hyllande ord,
han njöt af att få krypa i stoftet och tigga sig till
Abisag.
Så tog han sin nöttas te kjortel på af svartrödt
tyg, men under armodet lyste hans glädje och hopp,
och hans fötter dansade öfver marken.
Han sökte Bat Seba för att genom hennes
förbön vinna sitt mål och gick emot sin hatade
fiende med leende vördnad och smickrande,
glittrande blickar.
Hon betraktade honom misstroget. »Kommer du
med frid?» sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
