Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström. Adonia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adonia böjde sig djupt för den afskydda och
svarade: »Ja, med frid kommer jag. En bön har jag
att göra.»
Och därmed bröt öfver honom all hans sorg, allt
hvad han mist, hans grämelse och maktlöshet och
hans längtan efter Abisag; hans händer lyfte sig att
slita sönder manteln och hufvudets hår, hans ansikte
badade i gråt, och hans röst skrek och kved. Han
sjönk ned till hennes knän och famlade efter stöd.
»Se», klagade han, »riket var mitt, jag var den äldre,
och jag höll det i min hand, allas hjärtan slogo mot
mig, jag skulle ha blifvit en stor konung, Jag
offrade vid Sohelets sten, och Jehova tog mitt offer,
och solen stod stilla öfver röken — så blef din son
konung, och allt blef hans, Jehova ville det så. Mitt
blod blef saknad och smärta, och luften blef bitter,
mitt bröst brände, och om natten såg jag mitt lif
upplösas. Allt han I tagit från mig, min tanke hade
intet att hvila vid. Men gif mig Abisag af Sunem
till hustru, och jag skall glömma allt — o, skaka ej
på hufvudet, säg ingenting, men hör mig — Abisag
är glömska från allt. Lyckan och skrattet är hon,
hon har aftonens glans öfver sin hy, hon har vinden
under sina fotter, hon leker som ett rå. Du har
aldrig sett henne. Hon böjer sin hals, och skuggan
glimmar som guld, hennes ögon äro drömmar. Gif
mig Abisag, och jag skall glömma, att riket var
mitt och jag skall välsigna eder båda. Om jag
hade blifvit kung, hur kunde jag då ha blifvit
hos Abisag jämt. Hon är gyllenbrun i mörkret,
och hennes ögon lysa af sig själfva. O, Bat Seba,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
