Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Gamla Agnete. Saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bete, men det fanns väl många, som kunde göra det
bättre. Hon kom i riktig gråt, då hon besinnade,
att herr kyrkoherden, som sett henne på samma plats
i kyrkan under alla dessa Herrans år, kanske skulle
tycka det vara alldeles lika godt, om hon vore där
eller ej. »Jag är som en afliden», sade hon, »ingen
frågar efter mig. Jag kunde lika så gärna lägga mig
att dö. Jag är redan förfrusen i kölden och
ensamheten. Jag är hjärtfrusen, det är jag.»
»Kors ja, kors ja», sade hon, ty nu var hon
riktigt i farten, »om här bara funnes någon, som
be-höfde mig, så skulle det väl ännu finnas värme i
gamla Agnete. Men kan jag sticka strumpor åt
stengetterna kanske ellér bädda sängar åt murmeldjuren?
Det säger jag dig», sade hon och sträckte handen
mot himmeln, »att något får du ge mig att göra,
annars lägger jag mig att dö.»
I detsamma kom en hög och allvarlig munk emot
henne på gångstigen. Han slog sällskap med henne,
därför att han såg, att hon var bedröfvad, och hon
berättade för honom om sin sorg. Hon sade,
att hjärtat höll på att frysa bort i henne, och att
hon skulle blifva som en af vandrarne på gletscherisen,
om ej Gud gåfve henne något att lefva för.
»Det kan väl Gud göra», sade’munken.
»Ser du inte, att .Gud är maktlös häruppe?» sade
den gamla Agnete. »Här är ingenting annat än den
kala, tomma ödemarken.»
De kommo allt högre upp mot alpen. Mossan
låg mjuk öfver hällarna, alpväxter med ludna blad
kantade stigen, högfjället med klyftor och stalp med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
