Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Gamla Agnete. Saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isfält och snömassor stod framför dem så
öfver-hängande och tungt, att bröstet sammantrycktes.
Då såg munken gamla Agnetes stuga alldeles under
gletschern.
»Ah», sade han, »är det här du bor. Då är du
inte ensam, här har du sällskap nog. Se bara!»
Munken satte ihop pekfingret och lillfingret, höll
upp dem för gummans vänstra öga och bad henne
att se mot berget. Men gamla Agnete ryste och
slöt ögonen.
»Är det något att se där uppe, så vill jag alls
inte se det», sade gamla Agnete. »Bevare oss,
bevare oss! Här kan vara hemskt nog i alla fall.»
»Ja, farväl då», sade munken. »Det lär inte
bjudas dig en annan gång att se något sådant.»
Gumman blef nyfiken, hon. slog upp ögonen och
skådade hän mot snöfälten. Hon såg ingenting
underbart till en början, men så började hon märka,
hur det rörde sig där uppe. Hon såg hvitt röra sig
mot hvitt. Hvad hon. trott vara dimma och dunst
eller blåhvita skiftningar i isen, det var massor af
osaliga, som pinades i den eviga kölden.
Lilla gumman Agnete stod och riste som ett löf.
Där var allt så, som de gamla berättat i sina sagor.
De döda vandrade där uppe i oändlig pina och ångest.
De flesta voro insvepta i något långt hvitt, men alla
hade de nakna fotter och ansikten.
Där var en evighet, en oräknelighet af dem. Flera
och flera kommo fram, ju längre hon såg. Somliga
gingo stolta och högresta, andra kommo sväfvande,
som om de dansade öfver isfältenj men hon såg, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
