Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Gamla Agnete. Saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ena som de andra skuro sina fötter blodiga på
taggar och iskanter.
Det var alldeles som i sagorna. Hon såg, hur de
oupphörligen slöto sig intill hvarandra liksom för att
få värme, men ögonblickligen skildes de åt, skrämda
af dödskylan, som utströmmade från deras
kroppar. Det var, som om kölden på berget kommit
från dem, som om just de hölle snön osmält och
dimman bitande.
Alla rörde sig ej, några stodo stilla i frysande
forstening och tycktes ha stått så under åratal, ty
snö och is hade hopat sig omkring dem, så att blott
öfverkroppen syntes.
Ju längre den lilla gumman såg, desto lugnare
blef hon. Rädslan öfvergaf henne, men i dess ställe
blef hon hjärtligen bedröfvad öfver alla dessa plågade.
Det var intet uppehåll i plågan, ingen hvilostad för
de sårade fotterna, som ilade fram öfver is, skärande
som slipadt stål. Och så de fröso, så de skälfde
och huttrade af köld! De, som voro förstenade, och
de, som kunde röra sig, alla fröso af svidande,
skärande, outhärdlig köld.
Där voro många unga, gossar och flickor. Men
det var ingen ungdom i deras blåfrusna ansikten, det
såg ut, som de lekte, men all glädje var död. De
huttrade af köld, ryste och kröpo ihop som åldringar,
medan deras nakna fötter tycktes söka ut de mest
hvasskantade isstyckena att stiga på.
Det, som rörde henne mest, var att se dem, som
lågo inbäddade i den hårda gletscherisen, och dem,
som hängde som stora istappar ned från fjällsidorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
