Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Gamla Agnete. Saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dä tog munken bort sin liand, och gamla Agnete
såg blott de tomma, nakna snöfälten. Några tunga
ismassor lågo kringströdda här och där, men de
omgärdade inga förstenade spöken. Den blåa
glansen på gletschern kom ej af infrusna kroppar.
Vinden jagade några lätta snöflingor, ej andar.
Men hon var dock viss om att hon sett riktigt,
och hon frågade munken:
»Är det tillåtet att göra något för dessa osaliga?»
Han svarade: »När har Gud förbjudit kärleken
att öfva godt eller barmhärtigheten att hugsvala?»
Därmed gick han, och gamla Agnete satte sig i
sin stuga till att tänka. Hela kvällen grubblade hon
öfver huru hon skulle hjälpa de osaliga, som vandrade
öfver gletscherna. Hon hade ej tid att tänka på sin
ensamhet.
Nästa morgon gick hon åter igen ned åt bygden.
Hon log och var rask. Ålderdomen var ej mer så
tung för henne. »De döda», sade hon till sig själf,
»fråga ej stort efter röda kinder och lätta fötter. De
begära blott, att man kommer ihåg dem med litet
värme. Men på sådant kunna ej de unga tänka. Jo,
jo men, hvar skulle de hädanfarna skydda sig mot
dödens omätliga köld, om ej de gamla uppläte sina
hjärtan för dem?»
Då hon kom till handelsboden, köpte hon där
en stor knippa ljus, och hos en bonde beställde hon ett
stort lass ved, men för att kunna betala detta, måste •
hon taga emot dubbelt så mycken spånad som vanligt.
Mot aftonen, dä hon åter var hemma, läste hon
många böner och sökte hålla sig modig med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
