Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Gamla Agnete. Saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunga fromma sånger. Men modet sjönk alltmer
hos henne. Likafullt gjorde hon hvad hon satt sig i
sinnet att göra.
Hon bäddade sin säng i den inre kammaren af
sin stuga. I den yttre reste hon upp ett stort fång
ved i eldstaden och antände det. I fönstret ställde
hon två ljus, dörren utåt slog hon upp på vid gafvel.
Därpå gick hon och lade sig.
Hon låg i mörkret och lyssnade.
Joj det var bestämdt steg. Det var, som om
någon kommit åkande nedåt gletschern. Det kom
släpande och stönande. Det smög kring stugan, som
om det ej tordes gå in. Tätt vid knuten stod det
och huttrade.
Gamla gumman Agnete kunde ej härda ut med
detta. Hon for upp ur bädden och ut i yttre
kammaren, där hon ryckte igen dörren. Det var för
mycket, kött och blod kunde ej uthärda.
Utanför stugan hörde hon tunga suckar och
hasande steg som af ömma, såriga fötter. De släpade
sig allt längre bort uppåt gletscherisen. Det hördes
också en och annan snyftning, men det blef snart
åter alldeles tyst.
Då blef gamla Agnete utom sig af ängslan. »Du
är feg, du gamla nöt», sade hon. »Brasan brinner ut
och de dyra ljusen med. Skall allt vara förgäfves
bara för din eländiga feghets skull.» Och som hon
sagt detta, steg hon upp än en gång, gråtande af
fruktan, med klapprande tänder och darrande kropp,
men ut i kammaren kom hon, och dörren fick
hon upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
