Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helena Nyblom. Vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade varit idel uppmärksamhet, och hon
idel älskvärdhet. De befunno sig båda så väl i
hvarandras sällskap, så väl, att de slutligen nästan voro
oskiljaktiga. Och dock, — dock hade de icke
kommit hvarandra förtroligt nära’ och visste egentligen
icke mycket om hvarandra.
Han hade icke någon vidare innehållsrik förtid
att tala om. Han hade haft ett godt hem, goda
föräldrar, som ännu lefde, och han hade tidigt börjat
sina studier med intresse och energi.
Hans föräldrar voro icke förmögna, och det gällde
för honom att skapa sig en framtid själf, och
kampen för att nå detta mål hade hittills nästan helt och
hållet upptagit honom.
Han hade visserligen några gånger varit förälskad,
ibland olyckligt och ibland mera ömsesidigt, men dessa
små hjärteaffärer hade dock icke varit af någon
djupare betydelse för hans lif, och ingen af dem hade i
hans minne så mycket värde, att han gärna skulle
vilja tala om den, eller kunde tänka sig, att det skulle
intressera andra att höra berättas därom.
Hon hade utan tvifvel upplefvat mycket mera,
men hon talade icke gärna om sig själf.
Efter ett och annat yttrande, hon lät falla, hade
han fått intryck af att hon hade varit lycklig med
sin man, som hon för en fem, sex år sedan hade
mistat, men några bestämda slutsatser kunde han icke
draga af hvad hon hade sagt.
Hela hennes väsen, hennes intelligens och
uppfattning röjde en mogenhet som hos en människa,
hvilken upplefvat mycket, men hon var också så glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
