Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rust Roest. Att möta döden. Utkast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Känner monsieur henne?»
»Nej.»
»Således har monsieur godheten att se igenom
dessa papper och säga, om de innehålla några
upplysningar rörande den olyckliga?»
Den hand, som räckte papperen, och den hand,
som mottog dem, skälfde så, att de tunna bladen
rasslade.
Den resande ryste till, som om han frusit invärtes.
Och ändå var septembernatten mild, nästan kvaf.
I början förstod han ej ett ord. Han kunde ej
rycka sig lös från det, som omgaf honom. Där ute
på perrongen rådde en rastlös verksamhet. Lyktor,
burna af springande, nervösa järnvägstjänstemän,
flämtade fram och åter. En hop arbetsfolk sysslade med
att rödja undan spillrorna efter de förolyckade tågen
och göra banan klar. Där hamrades och sågades och
bröts sönder. Man släpade på halft sönderslagna
koffertar och lårar från bagagevagnarna. Man
hviss-lade med signalpiporna, släppte ut ånga ur lokomotiven.
Man skrek och hojtade, gaf order och kontraorder.
Men hemskare än larmet och skriket där ute talade
de sårades kvidan från rummet bredvid och den isande
dödstystnaden här inne om det förfärliga, som händt
denna natt.
Han höll pappersbladen närmare upp mot
lampan och försökte hålla tankarna samlade vid dem.
Inalles några postpapperssidor, fullskrifna af en
brådskande kvinnlig hand, tydligen den förolyckades. Ty
öfverst på första sidan stod föregående dags datum:
Den 6 september, klockan 2 middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
