Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rust Roest. Att möta döden. Utkast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den berömde mannen skulle komma dit. Det retade
mig, att man gjorde så mycken affär af honom. Ända
tills jag själf kom inom hans trollkrets. Hur han
förstod att tjusa oss alla! Mina föräldrar ej mindre än mig.
Och hvad det smickrade mig, att han timtals
vär-digades sitta och tala med mig. Han talade om
nordiska förhållanden och om franska. — Han talade
också om sin hustru och sina barn —
Hur lycklig jag blef, då jag på nyåret fick hans
första bref och han bad mig svara på det! Och hur
stolt gjorde mig ej hvarje följande bref! Han skref
om allt, såsom endast han kan skrifva, men inte ett
o
ord om kärlek. Vi älskade hvarandra inte da.
Åtminstone inte jag honom. När jag märkte, hvad som
kommit öfver mig, slutade jag att skrifva — Och nu
för några månader sedan, kom hans bref —
Å, detta bref —
Jag sitter i mitt lilla rum på hotellet och skrifver
för att få tiden att gå. Framför mig på bordet ligger
en handfull jord, som jag tog vid hans parkgrind.
Jord, som hans fot trampat. Det är det enda, jag
medför härifrån.
Om en timme skall jag resa —
Det är så besynnerligt, att ingenting händt,
ingenting händer eller skall hända! Jag har, förmodar jag,
hela denna dag gått och hoppats på att han skulle
ana, att jag var här, att han skulle komma hit,
okallad, utan mitt förvållande, af en händelse, en slump.
Jag väntade honom, när jag gick framåt den
kalkljusa vägen, när jag stod utanför järngallret och såg
hans barn leka — väntade, att jag skulle få se honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
