Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg. Något om Arnold Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver vattenöknen, som snart skall häfva sig med
brusande vågslag i dyster skymning under jagande
moln. Med hufvudet lutadt i handen skådar en
svartklädd kvinna bort mot synranden. Hvem är hon?
Hvad känner och tänker hon? Hvem hon i öfrigt
må vara, är hon den sorgbundna stämningen i detta
skådespel. Det är, som om hon inväntade ljusets död
och det eviga mörkrets nedfallande öfver världen.
Eremiten. Ett stelt uppstigande berg. Af den
blå himmeln blott en skymt mellan vildt formade
träd. Vid branten knäböjer inför korset en halfnaken
man, som svänger gisslet mot sina lemmar. Han är
motsatsen till den lycklige botgöraren doktor Marianus,
som ser från bergets topp den i etern sväfvande
ungmön-gudamodern omgifven af änglar och
saliggjorda. De bevingade, som kretsa öfver denne
ve-tyngdes hufvud, äro korpar, som vädra förgängelse.
»Ur djupet ropar jag till dig, Herre!» »Mina och mitt
släktes synder äro större, än att de kunna förlåtas.»
Den olidliga motsatsen mellan en härligt skrudad jord
och ett skändligt människosläkte förnimmes mindre i
denna klyfta, hvars hemskhet är den enda hugsvalelse
botgöraren kunnat söka i stoftet.
Prometeus, ett annat kvalens offer, som lider i
medvetandet af en värre skändlighet än
människosläktets och ej, som eremiten, kan höja bedjande
blickar mot himmelen, emedan den är för honom
föraktligare än jorden. Kaukasus stupar med tvära
branter i hafvet. Moln och töcken drifva öfver
fjäll-ryggen. Branterna ombrusas af en rasande storm,
som böjer eller bryter jätteträden. Högt uppe mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
