- Project Runeberg -  Vintergatan. Sveriges författareförenings litteraturkalender / [1894] /
284

(1894)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg. Min första svåra dag i Upsala

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gick fram — ej till bordet utan till rector magnificus
själf och frågade ödmjukt men tydligt, om
afläggan-det af tro- och huldhetseden tillika innebure edlig
förpliktelse att hälla de vid eden fogade stadgarna.

Det plötsliga afbrottet i stillheten och den
be-stämdt framställda frågan gjorde påtagligen ett
obehagligt intryck på Atterbom, som nu ändtligen sänkte
sin blick från taket och med en orolig min såg sig
omkring i de nedre regionerna. Han visste nog ej,
hvad som där tilldrog sig, eller hade fattat, hvilken
fråga han hade att besvara. Kanhända hade han nyss
lustvandrat med sin Astolf i någon af de evigt
grönskande lunderna på Lycksalighetens ö eller vid en
sorlande källa lyssnat till en ny, tjusande sång från
Felicias läppar, och fann sig oväntadt nedryckt till
en kulen vrå i hyperboréernas land och nödgad att låna
sitt öra åt ett prosaiskt spörsmål af en nu mera än
annars störande art. Förlägen vände han sig till
sekreteraren, som reste sig från sin stol och hviskade
till honom det korta men helt visst otåligt afvaktade
svar han hade att afgifva, hvarpå han, rätande upp
sig, med någorlunda återvunnen rektorlig värdighet
utlät sig: Ja, visserligen.)

Dä kan jag ej heller aflägga eden», genmälde jag.

Atterbom, som nu visste, hvarom frågan var,
sökte — så föreföll det mig åtminstone i denna det
sjunkande hoppets sista stund — efter ett
förmildrande eller i någon mån tillmötesgående svar men
fick nu åter af sekreteraren en anvisning, halfhögt
och nästan häftigt afgifven, hvarpå han i så
ämbets-mannamyndig ton, som var honom möjligt, förkla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:53:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vintergat/1894/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free