Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På soldattorpet, af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i något blad om Karl-den-Tolfte-festen;)
mitt lugn, det gjorde honom nästan vred,
hans kärnspråk föllo skarpt och tungt och bredt,
likt slag af klingor, – intressant för resten!
fast grundlig fredsvän sjelf, jag tycker om
det ord, som vapenfört till verlden kom.
Sjelf höll jag mig till "odlarns sälla lott",
på prosa handelsflaggens lof jag qvad,
jag om fabriker qvad och ångmachiner;
min vän vid detta - tvärteg, eller blott
helt tyst han mumlade jag vet ej hvad
och gjorde vissa sällsamt långa miner;
– den karl’n i sin mimik ett något har,
att lätt förbrylla hvem än heldst det var.
"Hör på, korpral! Ett ord så godt som två!
(jag tog mig en högtidlig min med flit,)
jag edra ädla krigarkänslor aktar,
de tappre lefve! - men vi äro små,
man äter upp oss som en gaffelbit
och medan andra folk man likväl slagtar
i laga ordning, öppnas gapet här
och slukar rofvet utan allt besvär."
Men korpral Flinta endast log så smått,
– det klädde honom, ja, om ni så vill,
det gaf hans åsyn något visst förklaradt;
mig, – stod jag der kanske till spe och spott?
mig detta smil, jag nekar ej dertill,
dock brydde mer än om, som nyss, han svarat
med blixt och dunder. Roll’n var nu förbytt;
förargad smått, tog ordet jag på nytt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
