Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hur A 32 Lansen blev till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luftintag, inte endast i vindtunnlar utan
även i full skala med intagen anslutna
till reamotorer av olika typer.
Ju längre projektarbetet fortskrider
desto mera underlag för
hållfasthetsberäkning och detaljkonstruktion måste
levereras från aerodynamikerna. För 32:an
har en mera omfattande prestationsanalys
utförts än någonsin tidigare för ett
Saab-byggt militärflygplan. Härvid
tillämpades i stor utsträckning tankegångar och
erfarenheter från motsvarande arbete med
Scandia.
Som huvudman för det aerodynamiska
beräkningsarbetet på 32:an har Veikko
Linnaluoto verkat, medan på senare år
Pehr Schalin fungerat som aerodynamisk
typledare. Synnerligen kvalificerade
beräkningsarbeten av olika slag som här är
omöjligt att räkna upp har utförts av
avdelningens olika specialister, icke minst
i samband med analys av resultaten från
flygprov med planet.
Hållfasthetsavdelningen
detaljdimensionerar konstruktionerna
Arbetet mom avdelningarna för
hållfasthet, vikt och flygplangeometri är i
högsta grad sammanvävt med arbetet på
ritkontoret. Att samarbetet mellan
konstruktör och hållfasthetsman är
synnerligen vitalt framgår direkt av det
förhållandet att hållfasthetsmannen både
detaljdimensionerar och kontrollräknar det
konstruktören ritat, framhåller
hållfasthetsavdelningens chef, Fred Turner.
Detta förfarande är kanske speciellt
karakteristiskt under projektets första
utvecklingsskeden, då flygplanets struktur
läggs upp under ideliga diskussioner mellan
konstruktionsledningen och
hållfasthetstypledarna, som för 32:an varit Sven
Malmquist och Thor Aldén. En speciell
sida av hållfasthetsberäkning svarar den
aeroelastiska avdelningen för där man
under Herbert Anderssons ledning genomför
mycket omfattande och tidsödande s. k.
fladderriskberäkningar, d v s.
kontrollerar att strukturens styvhets- och
massfördelning är acceptabel med hänsyn till
fladderrisk.
Konstruktionens vikt beräknas element
för element. Många gånger får detta ske
genom en intensiv kontaktverksamhet på
konstruktionskontoret, man skulle nästan
frestas kalla det för spioneri, eftersom det
ofta blir så att viktmännen får mer eller
mindre lura ur konstruktörerna de
uppgifter, som behövs för att få den
noggrannhet i viktberäkningen för hela
flygplanet som kräves. Det var spännande
minuter för Helge Wänström och hans
närmaste medarbetare på 32:an Inge
Dahlgren, då man första gången genom
direktvägning fick kontrollera totalvikten
och tyngdpunktsläget för prototypen.
Över två miljoner räkneoperationer
bakom 32:ans formgivning
När det gällde att bestämma formen
för 32:an tillgreps en på Saab under
senare år utarbetad matematisk metod,
som mig veterligen, är unik, säger chefen
för avdelning flygplangeometri, Nils
Lidbro, och den betyder faktiskt en
revolution inom formbestämnings- och
måttsättningstekniken för flygplansindustrin.
För 32:an har metoden för första
gången använts hundraprocentigt. Vi
började tillämpa den på 29:an, som till
ungefär 70 % formbestämdes
matematiskt. Fördelarna visade sig så uppenbara
— framförallt för mallkontoret och vid
verktygskonstruktion — att metoden i
fortsättningen blir den enda använda.
Principen går i korthet ut på att ur
uppställda ekvationer på flygplanets
olika ytor beräkna erforderligt antal
punkter på ett stort antal i allmänhet plana
spant- och sprygelsektioner i kropp,
vingar och styrytor. De siffervärden,
koordinater, som bestämmer formen på
varje sådan snittkurva införes i s. k.
koordinattabeller. Dessa tabeller samlas
sedan i olika pärmar för vingen,
kroppen, fenan o s v., vilka därefter
distribueras till berörda instanser. För 32:ans
del rör det sig om ca 25
originalpärmar och minst 250 kopiepärmar.
 |
T. v. undersöks en 32-modell i
gradienttanken av fr. v. Karl-Gustav Roström,
Gunnar Andersson och Bengt Gustavsson. |
Istället för den gamla spantrutan,
som tidigare låg till grund för
formgivningen, och där varje avdelning
mätte upp sina mått (med oundvikliga
avvikelser som följd), får man nu genom
koordinattabellerna ett matematiskt
korrekt siffermaterial distribuerat över hela
företaget.
En sådan formbestämningsmetod
innebär givetvis omfattande räkneoperationer.
32:an har i runt tal fordrat 250.000
koordinatpunkter — för 29:an var de
”bara” 75.000. Antalet sifferoperationer
för att få fram dessa värden, för 32:an
alltså, uppskattas till omkring 2,5
miljoner och för 29:an en miljon. Det
förklarar till en del, varför avdelningens
största problem, när det gällt 32:an, varit
tidsnöden. Beträffande de grundläggande
beräkningarna — som givetvis måste
utföras av kvalificerade tekniker — är
svårigheten med tiden inte så stor. Värre är
det för räknebiträdena att på sina
Facitmaskiner hinna omsätta alla uppställda
ekvationer i koordinatuppgifter.
Det är givetvis av utomordentlig
betydelse att beräkningarna redan från
början utförs så omsorgsfullt att en kontroll
t. ex. genom dubbelräkning blir
obehövlig och detta har vi faktiskt lyckats med,
framhåller Nils Lidbro med en eloge till
räkneflickornas medverkan i 32:an.
Matematikmaskiner spar tid
och kostnader
Det har tidigare nämnts att
beräkningsavdelningens arbete i mycket hög
grad är invävt i konstruktionskontorets.
I de flesta fall får beräkningsmannen
finna sig i att hans arbete aldrig blir
observerat på samma sätt som konstruktörens
eller provflygarens. Det är
beräkningsavdelningens stora ambition att på förhand
med så stor säkerhet som möjligt kunna
bestämma det projekterade flygplanets
kvalitet och egenskaper. Detta kräver en
arbetsinsats som tenderar att mycket
kraftigt öka ju mera avancerad
flygplantypen blir. Det kan vara av intresse att
nämna att beräkningsavdelningens
arbetstid på 32:an är mellan 70 och 80 % av
på konstruktionskontoret upparbetad tid,
liksom att beräkningsavdelningens arbete
på 32:an är ca 7 gånger så mycket som
motsvarande arbete för J21A och mer än
dubbelt så mycket som för J29.
Naturligtvis har inte
personalresurserna kunnat mångdubblas i samma
utsträckning, utan man har fått tillgripa
utvägen att allt mera mekanisera
beräkningsarbetet. Många nya metoder har
utvecklats, och bl. a. har enligt vad
beräkningsavdelningens chef, Hans-Eric
Löfkvist, omtalar, inte mindre än fyra olika
typer av analogi- och matematikmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 4 18:54:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vips/1953-1/0010.html
