Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hur A 32 Lansen blev till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit till användning, varmed både tid
och kostnader för vissa beräkningar har
kunnat reduceras i oerhört hög grad.
LABORATORIET
Elektriska luftströmmar och synliga
belastningar
När 32:ans utseende var klart i stora
drag, började detaljutformningen för den
slutgiltiga vindtunnelprovningen. Till en
del utfördes denna i laboratoriets
gradienttank, omtalar laboratoriechefen Ivar
Weibull.
Gradienttankens princip är i stora drag
följande: En behållare med två
motstående väggar av glas och två av metall
rymmer 600 liter vatten. Till
metallgavlarna kopplas 15 volts elström, vilken
passerar vattnet i parallella ”linjer”. Vid
provningar placeras en modell av
flygplanet eller detaljen det gäller på
tankens botten. Strömningslinjerna kommer
nu att avvika från sin parallella bana
och följa modellens form, varvid en viss
spänningsändring uppstår. Med en
mätsond — ett glasrör omslutande en
el-ledning ansluten till en platinaspets på ett
par tiondels millimeters diameter —
registreras spänningsändringen i tätt intill
varandra liggande punkter. De kurvor
man därigenom får fram motsvarar
luftens strömningar vid låga hastigheter. —
Ty det är endast vid relativt låga
lufthastigheter tankproven ger rätt värden,
framhåller Karl-Gustav Roström, som
varit med om att konstruera tanken. Den
är också bäst lämpad för utformning av
detaljer, som t. ex. ”hyllorna” vid
stabilisatorn på 32:an.
Tanken, som konstruerats helt inom
Saab, har varit i bruk i ett par år och
invigdes med 32-undersökningarna.
Även en annan av laboratoriets nyheter
har tagits i bruk med 32-proven. Det
gäller en spänningsoptisk
undersökningsapparatur, som bygger på fenomenet, att
för vissa plastmaterial blir
belastningslinjerna synliga i polariserat ljus.
 |
Inställningen av
koordinatografen
underlättas av
att indexvärdena
projicieras i kraftig
förstoring på
lätt avläsbara
skärmar.
Apparaten sköts
av Gösta
Pettersson. |
En invecklad 32-detalj, som
hållfasthetsavdelningen finner svår att med
säkerhet bestämma värdena på, skickas
alltså till laboratoriet för spänningsoptisk
undersökning. — Här gör vi då först en
platsmodell motsvarande detaljen ifråga,
berättar Rolf Dandanell. Materialet ser ut
som plexiglas men är avsevärt dyrare;
omkring 350 kronor kvadratmetern.
Plastmodellen placeras mellan ljuskällan
— en fyrkantig ”låda” med stort runt
glas i ena väggen — och en motsvarande
rund avläsningsskiva, också av glas.
Modellen belastas, glasskivorna ställs in för
att ge önskad vridning åt det polariserade
natriumljuset, och i modellen ser man nu
tydligt linjer, där påkänningen ligger.
Linjerna räknas, provstycket fotograferas
och efter en serie relativt enkla
utvärderingar är detaljens styrka bestämd.
MALLKONTORET
Kartritningsmaskin kompletterar
matematisk formgivning
Trots att 32:an för mallkontorets folk
betytt ungefär fyra gånger så mycket
arbete som 29:an, har det varit vårt
hittills ”lindrigaste” flygplan, dvs. det
mesta har klaffat, säger
mallkontorschefen Kurt Sjögren. Orsaken är främst de
förbättrade arbetsmetoder som använts, i
första hand då den matematiska
formgivningen och så att vi tagit steget fullt
ut och ritar mallsammanställningar på
alla enheter av betydelse. Beträffande den
matematiska formgivningen inskjuter
gruppledaren Achates von Hausswolff,
skulle jag vilja säga, att ett flygplan med
32:ans struktur och toleransfordringar
skulle vara ogörligt att bygga utan
matematisk formgivning. Matematisk
formgivning innebär att linjeunderlaget är rätt
på en hundradels mm när.
Den matematiska formgivningen
kompletteras på ett utmärkt sätt av
mallkontorets nyförvärv och stolthet, en
schweizisk koordinatograf. Med denna
apparat, som delvis kommit till
användning för 32:an, avsätts de matematiskt
givna punkterna på arbetsstycket med en
tolerans varierande mellan 0,03 och 0,05
mm — och detta på en arbetsyta av
1,5 × 3 meter. Därtill kommer, att
apparaten gör arbetet ca fyra gånger så fort
som det skulle ta för hand.
Enligt vad vi har oss bekant, torde vi
på Saab vara absolut ensamma om att
använda en koordinatograf på det sätt vi
gör, berättar Sjögren, men tillägger, vi
kommer att få efterföljare. Metoden
användes annars endast vid kartritning, och
det var hos oss von Hausswolff, som i
sin ungdom sysslat med kartritning, som
fick idén till koordinatografens utvidgade
verksamhetsområde.
Vad som också underlättar 32-arbetet,
är den nya typ av mallritning, en
sammanställningsritning, som utgör ett klart
och överskådligt tillverkningsunderlag för
verkstaden.
Mallritningarna överförs fotografiskt i
vår mallfotoavdelning direkt på det
material, som användes i verkstaden; när
det gäller provflygplan ofta direkt på den
plåt, som skall byggas in i planet.
|
De åtta räknebiträdena på avdelning
flygplangeometri är (från kameran och
bortåt) Siv Fredriksson, Lisa Malmberg,
Margit Schön, Gunilla Karlsson, Birgit
Svensson, Marianne Kingbäck, Britt
Kornbrink och Siv Ström. |
Vi har för 32:an haft många nya
metoder och apparater till förfogande, säger
Sjögren, men att planet kommit fram så
bra, som det gjort, beror ju först och
sist på personalen, som sköter
nymodigheterna. Det goda samarbete, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 4 18:54:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vips/1953-1/0011.html
