hall I. På detta stadium fick vi hjälp av Karl Erik österberg, UPL, med utbygg-nadsplanering och materialanskaffning. En omorganisation företogs för några månader sedan, varvid österberg assisterad av Häggqvist övertog ledningen av verkstadsdriften, bl. a. med uppgift att tillrättalägga den för serietillverkning. Författaren fungerar numera som metall-limningskonsult inom konstruktionsav-delningen. Något om Reduxmetodens grunddata Redux är ett sammansatt plastlim, bestående av de två komponenterna Kövätska och Redux-pulver. K6-vätskan ut-göres av värmehärdande fenolformalde-hyd och det vita, ganska grovkorniga pulvret består av polyvinylformal, som är termoplatiskt, dvs. mjuknar vid uppvärmning över ioo°C. Redux förekommer i flera varianter och vid ett par av dessa har de båda komponenterna blandats med varandra från början. Det lim, som användes för lättmetall, kallas rätt och slätt ”REDUX” och levereras med komponenterna separerade. Med Redux kan man tyvärr inte som med Karlssons klister ”limma allt”, men man kan med fördel använda Redux för en mängd olika metaller (alumin, magnes, stål, mässing, m. m.) dels var för sig, dels limmade mot varandra. Vidare kan man limma trä, vissa plaster och gummi mot metaller, ävensom fibermaterial såsom bromsband m. m. Om man vill uppnå toppresultatet vid varje sådan materialkombination, måste man dock bereda sig på att prova ut lim- Fig. 3. Nils Häggqvist och Karl-Er ik österberg inspekterar ett par detaljer före limhärdningen i 200-tonspressen, typ Fjellman. Fig. 2. Samuelsson, avd. 3182, visar här en detalj, som limstrukits och beströtts med det vita Reduxpulvret. ningstekniken individuellt. De tekniska data, som lämnas nedan, avser endast limning av alumin med Redux. Limningsprocessen I korta ord kan limningsprocessen beskrivas som följer: K6-vätskan, som liknar en mörk fernissa, sprides (penslas) först tunt över de omsorgsfullt, enligt särskild föreskrift förbehandlade metallytorna, varefter det vita pulvret strös rikligt över fogytorna så att det fastnar i ett tätt lager, överflödigt pulver skakas av och man får på detta enkla sätt en tillräckligt bra avvägning av proportionerna mellan de båda komponenterna. K6-väts-kans huvuduppgift är att ”väta” metallytan och binda pulvret före limhärdningen, samt att i uppvärmt tillstånd lösa pulvret under limhärdningen. Pulvret utgör den egentliga styrkekomponenten 1 limmmet, men K6-vätskan betyder dock mycket för limmets värmehållfasthet. Limbelagda detaljer kan lagras ett par veckor före limhärdning, vilket är fördelaktigt ur produktionssynpunkt. Limbeläggningen, som sker i ett avskilt dammfritt rum, måste utföras inom några timmar efter torkningen i värmeskåpet och inte minst här är renlighet en dygd. Vid Saab tillämpar vi för närvarande (liksom i engelsk flygindustri) på-strykning av K6-vätskan med vanliga penslar. Sprutmålning kan tyvärr inte rekommenderas emedan den kan orsaka obehag för personalen. Reduxpulvret, som förvaras i låga plåtlådor, är mycket lätt att anbringa. Fig. 3. Limhärdningsverktyg för korrugerat tankstöd. Observera gummilisterna för tryckutjämning över limfogarna. Limhärdning Vår utrustning för själva limhärdningen består huvudsakligen av ett antal större och mindre ånguppvärmda stålplattor, som anordnats på olika sätt för att ge det föreskrivna limningstrycket på fogytorna. I en större hydraulisk press kan ett presstryck om 198 ton erhållas mellan dubbla värmeplattor (1,2 x 2,2 m).En äldre handmanövrerad skruvpress med enkel värmeplatta med samma dimensioner kan ge cirka 40 tons presskraft. Den förut omnämnda försökspressen är fortfarande i bruk och vidare finnes ett s. k. vacuum-bord. Detta består helt enkelt av en ång-uppvärmd stålplatta (0,9 x 1,2 m) upplagd i bordshöjd, över vilken man spänner en värmebeständig gummiduk, som tätar mot plattans kanter och anslutes till en liten vacuumpump. Limningstrycket åstadkommes med vacuum mellan plattan och gummiduken, där detaljerna läggs in. (Se bild). Vid limning av plana plåtar mot varandra blir limtrycket då bara 0,9 kp/cm2 utan extra anordningar, men det går i många fall bra att anordna enkla öververktyg mellan detaljen och gummiduken, som ger tillräckligt tryck (4—7 kp/cm2) på själva limfogarna då deras sammanlagda yta är flera gånger mindre än bordytan. För ånggenerering till värmeplattorna har vi, som ovan nämnts, en 70 kW elektrisk ångpanna, som dock snart kommer att kompletteras med en större för att möjliggöra snabbare produktion. Värmeplattornas effektbehov blir nämligen inte så obetydligt på grund av att man efter varje limhärdning (20 min. vid 145 a i50°C) måste kyla ned detaljerna till 9O°C före tryckavlastning och uttagning, (d v s. plattan till kanske 700 eller lägre). En stor fördel med ånga som värmemedium är att temperaturkontrollen blir enkel och att all risk för överhettning av limfogarna är eliminerad. (I motsats till elektrisk uppvärmning). Emellertid har vi även ett par regler-transformatorer om vardera 6 kVA för limhärdning med lågspänd elström, som är fördelaktig i vissa fall, exempelvis vid stora serier av små detaljer, där snabb uppvärmning är av stor betydelse. Detaljernas temperatur kontrolleras under limhärdningen med hjälp av termoelement, som ansluts på limfogens kallaste sida. Fig. 6. Provning av ett fläkprov i Saabs fläkprovapparat. Fig. 4. (nedan) Saabs vacuumbord.