gonen — som jag tror i sista stund — ned till busstationen för att fortsätta min resa. Bussen skall gå kl. 11.30 och min klocka fattas ett par minuter i — busstationen klocka är emellertid bara 10.30. Jag har glömt vrida klockan tillbaka en timme vid resan västerut. Bussen fylls dock så småningom med folk, och snart lämnar vi Chicago bakom oss och susar vidare genom enorma jordbruksdistrikt, där de svarta och rödbruna grisarna går i hundratal på fälten och sparrisen står grön på till synes oändliga vidder. Som ressällskap har jag en irländare, som längtar hem — han sympatiserar inte riktigt med den amerikanska ”hunger efter pengar”-mentaliteten. Passagerarna utgörs mest av enkelt folk på semester och militärer på permissionsresa — alla naturligt vänliga och hjälpsamma. På kvällen kommer vi fram till Omaha i Nebraska, där Missouri åstadkommit väldiga översvämningar — bebyggelsen står på flera ställen under vatten. Jag inrättar mej för att sova i bussen och mot förmodan går det riktigt bra. När jag vaknar vid 5-tiden på morgonen, har landskapet totalt ändrat karaktär. Sand och eroderat berg så långt ögat kan nå, magert, till synes sterilt landskap. Här och där går en del får på oergsluttningarna, vaktade av cowboys till häst. Bebyggelsen är mycket gles. Efterhand blir bergen högre och vid synranden skymtar snö på topparna. Vi är inne i staten Wyoming och vid middagstiden är vi åter i en ny stat. Vi passerar fjällmasivet Ogden på 8000 fot, där snön ännu ligger kvar i dalgångarna, vi rutschar i vild fart nedför fjället och bakom detta utbreder sig slätten kring Salt Lake. Efter den svindlande utförslöpan är det skönt att få ett par timmars återhämtningspaus i den vackert belägna Salt Lake City i mormonstaten Utah. Sterilt månlandskap Jag har emellertid planerat att vara i Los Angeles tidigt måndag morgon så några längre utsvävningar i mormonernas högkvarter kan det ej bli fråga om. Snart rullar jag åter vidare, i sällskap med en trevlig amerikansk vägingenjör, som med synbar förtjusning berättar allt om traktens egendomliga geologi. Såväl Utah som Nevada, som vi senare passerar, har en mycket säregen natur, där man ofta på ett realistiskt sätt förnimmer, att man färdas på gammal havsbotten. De rödbruna sandstensformationerna och den karga växtligheten påminner om något slags sterilt månlandskap och är mycket främmande för ett svenskt öga. Kl. 2 på natten gör vi ett en timmes uppehåll i Las Vegas — världens största spelcentrum, som reklamen ivrigt skrikit ut överallt efter vägen sedan flera timmar. Reklamen har kanske rätt — staden är full av liv: rouletter, spelautomater och nöjeslokaler är överfulla. Min vän väg-ingenjören och jag placerar oss vid ett bord i Las Vegas Steakhouse, där vi avsmakar en saftig stek, under det vi betraktar folklivet. Framemot morgonen bär det åter i väg, och vi rullar lätt nedför bergen mot det solmättade Californien. Odlingar med citroner, apelsiner och vin täljer om ett mildare klimat. Snabbt passerar vi San Bernhardino och Pasadena och inträffar punktligt i Los Angeles kl. 10 på måndagsmorgonen. Här träffar jag flera svenskar, möter nya amerikanska bekantskaper och får tillfälle att se de stora giganterna inom flygplanindustrin, Douglas, Lockheed och North American, men detta är en annan historia. Här prövas automaterna i ”experiment” av jr. v. Kurt Karlsson, Olle Wikström, Rune Johnsson och ”Bebbe” Karlsson. Vänstra automaten innehåller mjölk, den i mitten smörgåsar, kex och jrukt och den högra kaffe. SMÖRGÅS, KAFFE OCH CIGARRETTER PER SAAB-AUTOMAT Smörgås, mjölk eller kaffe och en chokladkaka eller frukt som dessert kan personalen i experimentverkstaden tillhandla sig per automat. Automaterna har varit i bruk sedan början av januari och till skillnad mot de tidigare av den här typen, som Saab försökt, har de fungerat utmärkt, omtalar källarmästare Anders Swanström på Terrassen. — Det var förut speciellt dryckautomaterna, som krånglade, fortsätter han. Men på de nya har konstruktionen förbättrats, och följer man bara anvisningarna, går de som urverk. En förbättring är också att kaffet med elektrisk uppvärmning håller en konstant temperatur av 60 grader. Automaterna fylls på morgnar och förmiddagar — omsättningen är naturligt nog störst i samband med frukostrasten, då många föredrar automatserveringen framför språngmarschen till Terrassenfrukosten. En speciell Saabfiness är sockerportio-neringen medelst en behållare för tvålpulver, en sådan som man finner i Saabs tvättrum. Idén är källarmästare Swan-ströms, och anordningen har visat sig fungera utmärkt, var och en kan nu få kaffet så sött han själv-vill. Under sommarmånaderna planerar man att byta ut kaffet i automaterna mot iskyld saft, i förvaringskärlen finns nämligen inbyggda isbehållare för effektiv kylning. Automatförsöken har slagit väl ut i Experiment, och närmast i tur att ”automatiseras” är nu hall I, dit en tre-serie apparater beställts. Även cigarretter kan saabarna sedan i höstas få i automat. Sådana apparater finns i huvudkontoret, berget och hall I. För att förenkla funktionen har myntav-skiljaren (för växelpengar) plockats bort och slantarna man får tillbaka på jämna kronor fästs i stället på cigarrettpaketen (med tape eller under cellofanomslaget). Visserligen betyder detta mera arbete för vår del, säger Swanström, men vi slipper i gengäld allt krångel med automaterna. Att den här servicen uppskattas märks framför allt på att omsättningen på cigarretter ökat avsevärt sedan automaterna kom upp. 11